Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sunnanväder, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 SuNNANVÄDisa, Peter.
Den 20 Sept. 1520 skrifver fm Ingrid*) från Bergen
till Erkebiskopen, att hon hört, det den "ffattighe mandt"
S. vore gripen. Hon beder nu, att Erkebiskopen ej måtte
aotvarda honom "i sina ovänners händer så ban mister lif
eller ära oskyldig." Hon hade bedt honom till sig, emedan
ban var en "kränk maudt**). ath hand skwlle ffaa melk oc
fferskmaadt händt kwnne noghet vedherqweges uth aff."
Tillika trodde hon, att Erkebiskopen ej häktat honom "vthen
merkelighe drawelighe sagher."
Den 22 Sept. skref nu Erkebiskopen till Gustaf och
sände S. ***). Gustaf svarar nu d. 26 Nov. ytterst nådigt,
"besynnerligha" för Erkebiskopens "goodh vilia oc
bekoost-nadth" med fångens öfversändande. Han lofvar allt godt
mot Norge; men qvarhöll likväl ännu Viken och förminskade
Norge genom att i stället till Danmark lemna Gottland.
Detta var icke sak samma, ehuru Fredrik var Konung öfver
begge rikena. Ty norska Riksrådets ralification †) blef ej
ens ifrågasatt, ehuru sådant utlofvats; och ännu hade icke
sextonde seklets ultra-monarchism gjort det gamla
sjelfständiga konungariket Norge till en ofri lydprovins under
Danmark. Genom den förbittring, som häraf väcktes i Norge,
bortspelade han sannolikt, trots sina stämplingar med
norska allmogen på åtskilliga orter ††), Norges förening med
Sverige, hvilken då lätt nog hade kunnat försiggå, såsom
Gustaf sjelf sedan erkände, ehuru han uppgaf andra grunder
för misslyckandet †††).
Nu återstår att se, huru Gustaf höll sin "christliga lejd"
mot S. och den deri utlofvade "säkerhet för allt öfvervåld."
Vid ankomsten till hufvudstaden, innan något förhör
inför domstol blifvit hållet, skickades den förut
lifdömde Knut honom till mötes, på det de gemensamt skulle
hålla sitt intåg. Begge lemnades till pris för "ett hån, som
èj kan försvaras", yttrar Geijer †*). Klädda i gamla utslitna
chorkåpor och sittande baklänges på utslagskampar fördes
*) Saml. I. SOG.
**) Det var således icke ett föregifvande, att lian varit sjak.
***) Tegel, anf. st. I. 137. Saml. I. SiO.
†) Saml. I. 327. Anf. st. sid. 71, 332.
†††} Skaud. Handl. I. 38.
†*) Det nära nog prisades likväl i en historierad
Feuilletons-artikel, kallad "den upproriske Erkebiskopen", införd i Dagl.
Allehanda under Riksdagen 1845, på en tid då man som bäst bragt i
gasning hopens ovilja emot Presteståndet. Allehandas dåvarande Red.
utgifver uu — Altunposteu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
