Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sunnanväder, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sunnanväder, Peter. 203
I Biskoparnes bref gifves hopp om nåd ock mildring.
Rådet utfordrar ytterligare Sunnanväder. Alla dessa bref äro
af d. 10 Aug. De äro af föga innehåll och synas skrifna
att kunna läsas af Konungen, lian sjelf betänkte sig till d.
14 Aug.*), då ban svarade och sände Rådets dödsdom**) af
d. 0 Aug. öfver Knut, försåtligt yttrande i brefvet: "En doch
wj Ii a Hu c rikesens raadz Dorn emot bonum, haffue wi doch
honum plicten fördragh oc wnna honum lijfued för edra schylld,
besynnerlige saa lenge wj see burwledis j wele förhaffuat uictt
ber Peder" etc. Tillika utfordras denne på det kraftigaste.
Under vistelsen i Norge synes S. hafva haft ett hem
uti Grabrödraklostret i Throndhjem, derifrån han dock
slutligen hemligt flydde, förmodligen af fruktan att blifva
utlemnad af Erkebiskopen ***). lian hade förut skrifvit †) till
V. Lunges svärmor, fru Ingerd pä Fosnen (Fosen), och
begärt att fåj dölja sig hos henne, hvilket medgafs. Hennes
tjenare reste den 17 Juni IS^O till Throndhjem, då
Erkebiskopen och mesta folket hade rest till Lagthinget. Om
natten följde han då med dessa tjenare till Fosen. Fru
Ingrid ämnade då resa till Bergen. Han bad, att hon skulle
undanföra honom; men hon vågade det ej, väl vetande, att
han skulle uppspåras af Erkebiskopens folk. Hennes fogde
och folk lofvade mellertid troget gömma honom. Derpå
reste frun till Bergen. Snart kom Erkebiskopens folk och
sökte ifrigt S., som sjelf hörde deras spanande frågor. Hela
åtta dagar efterfnrskades han här förgäfves. Sedan funno
de sökande på ett godt råd och sade, att fyra af fruns
fogdar voro gripna i Throndhjem och skulle mista lifvet för
S:s skull, om han ej kunde tillrättaskatfas. Dervid
framlein-lemnades hau och fördes till Tbroudhiem.
*) Tegel, a uf. st. I. 156 bar här orätt d. 10 Aug.
#*) Knut sjelf och fyra Biskopar protesterade emot utslaget,
såsom ej fäidt af de "tillbörlige domare", lejdelirefvet ut|öfvat. Vid
samma tid häktas Joh. Magnus och flera Canonici från Upsala. Joh.
Magnus sändes sedan i ärende till Polen utan respenningar, hvarföre
han måste tigga presterne i Roslagen om hjelp. lian återsåg aldrig
sedan fäderneslandet. Om allt detta se Messenius V. 29. Honungen
uppträdde sjelf i rätten såsom åklagare mot linut. Norska
Erkebiskopen hade vid Prelaternes utlemnande i särskildt skrifvelse af d, <5
Juli 1S2C erinrat, att de i Konungens lejdebref omtalade
"tillbörlige domare" ej efter lag kunde vara undra än andlige, "efter de
anklagade voro prestman." Ehuru de utleuinats pä detta villkor,
lät Gustaf likväl Riksrådet döma. Jfr Geijer II. SO.
•*») Lange, De Norske Klostres Hist. s. 372.
†) Saml. I. S48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
