Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Svedberg, Jesper.
5.] Nov. men att han icke kom sjelf, undskyllade han med
opasslighet. I svaret äskade han upprättelse. Detsamma
gjorde han ytterligare i en skrift d. 26 s. m. Haii kunde
icke fà sig ifrån att tro sig vara angripen till heder och ära
af S. enär denne talat om deu som uppbär lön utan att göra
sin pligt, och tillade ett klander öfver det opassande alt
offentligen angripa en person utan att först enligt kyrkolag
förehälla honom hans fel enskilt. Och yrkade G.
fördenskull att S. för denna sin predikan "måtte åläggas att publice
taga sina ord igen på samma ställe (der de voro framsagda)
och i det öfriga få vederbörligt tilltal och välförtjent
cor-rection af Consistorio." S. förklarade 1) att ban aldrig
ment H. Ex. person; 2) och hvad de öfriga punkterna
beträffade, så tillhörde det icke presterna att vara angifvare
hos H. Exc. på oordentligheter, m. m. Consistorium yrkade
slut och manade till förlikning. Den 21 Jan. 1691 uppgick
Consist. præses och Isogæus till H. Exc., sökande å
Gon-sistorii vägnar beveka honom till försoning. Han visade sig
dertill benägen och "alldenstund S. icke honom in singnlari
ment och påsyftat, utan såsom en rätt och ifrig prestman
synden och försummmelsen i afskaffandet i gemen taxerat",
sä ville H. Exc. glömma "det som passerat, lemnande för
öfrigt i Ven. Cons. magt att å embetets vägnar S. behörig
correction gifva att ban härefter i syndens bestraffande mer
varsamma ord brukar."
Till anförda högmål ansluter sig en tidsbild, om
hvilken vi således vilja berätta. Ännu var icke Carl XI:s
kyrkolag fem år gammal och den öfverträddes redan så, att det
blifvit allmän sed i städerna, som vi hörde S. förklara
såsom osed, emedan det var ett lagbrott, att barndopet
förrättades hemma i busen och ej i templen. Hände sä, att S.
i dessa dagar föddes en dotter. Han gick alltså upp till
kungen och sporde underdånigst, antingen han skulle låta
döpa sitt barn på stockbolmsvis eller efter kyrkolagen.
Utan att förneka sig sjelf kunde kungen icke ge annat svar
än det som följde: "efter kyrkoordningen." "Ja, men det
går icke an, genmälde S., jag får hvarken prest eller
faddrar." Konungen fann ett behag i S:s dristighet och tolkade
den såsom en inbjudning till H. Maj:t sjelf till fadderskapet.
Riksmarskalken företrädde H. Maj:ts plats. Äfven
drottningen inbjöds och biföll. Detta oaktadt ville icke Isogæus
döpa barnet. S. måste frambära en klagan häröfver till Gr.
Johan Stenbock, den nämnde Riksmarsken, som med följande
■karpa och allvarliga ord föreböll den genslräfviga presten bans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
