Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svediirrg, Jesper.
837
oskicklighet: "är ni för god att döpa barnet, när jag i H.
M. Konungens ställe står fadder? Hvad ären J för prester,
som icke akten kyrkolagen ? Huru viljen J hälla andra till
att döma öfverträdarena efter lagen?" Dopsbandlingen blef
alltså förrättad. Men i sacristidörren stod Schäfer, en
annan prest, "en af de rätte", och yttrade spotskt: "hvad ha
de der för en komedie före?" S., som hörde den
half-qvädna visan, svarade honom derpå: "Gad skall nog engång
spela comedi med er, J som kallen ett sådant heligt verk
och gudelig förrättning en komedi."
Hvilken uppmuntran, men ock hvilken frestelse till
uppblåsthet ligger der icke i en sådan nådesbevisning som den
nyss anförda, hvilken blef S. bevisad? Ännu mera skäl till
en sådan fråga erbjuder sig med den tillsägelsen, H. Maj:t
en dag gaf honom: "begär hvad J vill, och J skolen få det."
Det var ett kungligt kärleksprof, ban rönte, såsom få hafva
rönt det; men det var ock ett eldsprof, hvarpå han sattes
med detsamma, och få hafva genomgått det så som han.
Han var såsom jernet, som härdas genom elden. "Från den
dagen — så bekänner han sjelf — blef jag allvarligare i
mitt tal och i allt, hvad jag föreställde, så att jag aldrig
begärde något för mig och de mina, ej så mycket som ett
halföres värde engång, men väl för andra förtjente män, så
ock för nödlidande, för hvilkas sak jag talade på det bästa
och blef städse bönhörd; likaså för skolor, akademier,
kyrkor och gudeliga böckers anskaffande.–Då jag såg att
jag således beständigt hade friare tillträde till H. Maj:t,
bad jag Gud innerligen, att jag icke måtte högmoda mig
deröfver eller på något vis missbruka nåden, utan nyttja
den, som sagdt, till Guds namns ära, Guds menighets tjenst
och det allmännas bästa . .. vaktande troligen på mitt
embete, alldenstund jag visste att bofgunst är obeständig, helst
när ovänner och afundsmän fa något att löpa med och sqvallra.
Derhos föresatte jag mig två hof-reglor: först, att icke
befatta mig med något, som ej hörde till mitt embete,
allraminst med politiska och verldsliga saker; för det andra, att
aldrig tala illa om någon, äfven om det vore min allravärste
ovän och förföljare." Der finnes ingen skymt af tvifvel att
ju S. höll ord, och det var icke ringa att hålla det som han
här förelaggt sig. Frågades ban om råd till det eller det
embetets eller sysslans besättande: väl kunde det hända att
ban ej alltid föreslog den allrabaste, men alltid den om
hvilkens duglighet och förtjenst han var öfvertygad. Hans
egna ord: "när H. Maj:t frågade mig om någon tjenlig prest-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
