Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Svedberg, Jesper.
räddade det, så att jag derpå G. 1. icke led så stor skada:
eu sådan makalös kärlek försporde jag af dem bela min tid;
kan ock säga det att K. M. fick aldrig ett förtreteligt bref
bela den tiden, men förr var der ett bistert väsende."
Beträffande de två gårdar, ban omnämner, så var en
af dem "ett stort nytt stenhus och en kostelig gård, dertill
vid det stora torget i Upsala", som ban sjelf n^gra år förut
(1696—98) låtit uppbygga. Det kan vara betecknande nog
att höra honom om denna nybyggnad sjelf yttra sig, som
följer. "Jag vet det, och kan i sanning bevittna (ty jag
var stadigt sjelf vid arbetet), att der intet arbete företogs,
ingen sten lades med suckan och en bedröfvad hug, men
allt förrättades med lust och glädje. Intet skrik hördes
der, intet hårdt och förträteligt ord, inga bannor, inga
eder." Då huset var färdigt om hösten 1698, invigde ban
det med att inbjuda och traktera alla hospitalsfattighjon i
staden. "Han och hans hustru och hans barn betjenade dem.
Allting gick skickeliga till, och slutades med sång, bön,
tacksägelse och inbördes välsignelse." När ban nu såg det
gå upp i lågor, förnekade ban for ingen del den lugna
undergifvenhet, hvarmed han var van att bära motgångar. Han
skref om den svåra eldsvådan tvenne dagar derefter (d. 19
Maji) till prinsessan Ulrika Eleonora ett utförligt bref, deri
ban anhåller om kungligt understöd mindre för sig sjelf än
för de öfriga genom brandeu nödlidande. På sitt vanliga
fromma vis beskrifver ban branden till dess orsak och
verkningar. Orsaken tillskref han folkets "starka stora synder"
och menar att man i denna vådeld "kunde ögonskenligen se
och förnimma att Guds grymma vredeseld upptänd var. . .
Guds ord, dess predikan och bot uträttar hos oss intet:
ty måste Gud predika på sådant grufveligt sätt." Sin egen
olycka dervid nämner han blott i förbigående. Men,
tillägger han, "hade ändå det stora Herrans sköna hus
(domkyrkan) fått stå; vår skada hade varit botelig, fast den är
ganska stor." I anseende härtill hoppas hain att H. K. H. "af
högst bepriselig mildhet vill andraga deras stora nöd och
uselhet hos H. K. M. och beropa sig på deras kyrkoherdes
trägna bön för sin usla hjord och hans gråt och tårar
öfver det sköna templet, landsens stora prydnad, att det så
förstördt ligger : der dock många Sveriges konungar ocli
höga slägter hafva sin hvilo för sina ben" o. s. v. Ilan
erkänner derpå svårigheten efter medel uti den beklagliga
krigtiden, men kunde "i sitt sinne intet annat finna än de
medel; som Comödianterna i Stockholm åtnjöto,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
