Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SvEDBiiRu, Jesper. 1 337
skulle bast användas" Lill ortens understöd; hvilket,
tillägger ban, "jag så tryggt nämner som jag ser att Gud
skulle i näder låta sig behaga." Detta och mer, som han
"icke mäktade för sorg skull skrifva", öfverlemnar han till
prinsessans behjertande och förbön. Underskrifvet:
"Jespe-rus Svedberg. En mycket bedröfvad Församlings
Själasörjare och tjenare." Fyra dar efter branden blef S. Biskop.
S. delade icke de farhågor, många af hans stånd hyste,
då de sågo "det unga Lejonet" börja sina rörelser efter den
gamle konungens död. S:s öppna och frimodiga väsende
missräknade sig icke i hoppet att vinna gehör hos den af
dessa egenskaper sjelf så utmärkte hjeltesonen. Det skulle
visa sig redan 1609 i följande presterskapets angelägenhet.
Det förslag gjordes vid 1698 års riksdag, att man skulle
lägga en utomordentlig skatt på presterskapet, så att utom
det vanliga afdraget af tionden ännu en tiondedel af de
således reducerade inkomsterna skulle erläggas till kronan.
Erkestiftets prestcrskap klagade sin nöd för Domcapitlst i
Upsala. Den gamle Svebilius mente, att det var en hifgst
obeqväm tid att besvära H, M., som just i de dcgarne vore
som ifrigast sysselsatt med krigsrustningar. Presterskapet
borde heldre lida och bida "tills Gud gaf bättre tider." S.
invände att om presterskapet hade orätt i sin åstundan efter
lindring och eftergift, så borde det undervisas om det rätta,
men hade det rätt, så vore det DomCapitlets skyldighet,
såsom presternas naturliga advocat, att skynda med deras
ä-liggande medan kungen var hemma. "Nu väl", svarade de
öfrige capitelsledamöterna, "ären I så drisiiger, så reser
d-stad." "Erkebiskopen var en from man, men ock frucktsam.
Dristig är jag, svarade S. när jag skall uträtta något å
embete|s vägnar i önskelig sak. Låter mig man få fullmagt i
det ärendet; jag liter på Gud ocb reser åstad." Sagdt och
gjordt. Det var vid årets början 1699. Konungen
uppehöll sig i Kungsör; S. reste dit, och hänvistes med sin
supplik till KammarCollegium i Stockholm. Ilär gick allt väl;
saken hemställdes till H. M. eget afgörande. S. uppsatte
ännu en kort böneskrift till kungen, och skref under sitt
namn 1 Mos. 47, 22. "När konuugen blef det varse,
frågar han: hvad månne det vara att betyda? Piper svarade;
det lärer vara hans symbolnm. Språket uppslogs och lästes:
’’undantagen presternas åker, den tog ban icke in; ty det
var förskickadt af Pharao till presterna att de skulle äta
det (nära sig deraf). "Låt då, yttrade H. M. blifva pres-
»10 CH. LËXi XVI. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
