Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 SvEDBitno, Jesper.
terna: låt dem hafva det de hafva varit vana att hafva."
Samma Kungl, resolution bekräftades 1701. — Då S. som
nämndes, kom till Kungsör (det var en lördag), "voro alla
i fullt begrepp att skaffa samman en hop stygga och fula
tyg och don till en masquerad, som dagen efter liällas skulle."
Han tillfrågade presten på stället Strömner: "kan intet ed.
vyrdighet predika maskeraden ur hufvudet på konungen och
hans herrar?" Nej, svarade Str. att ban icke förmådde detta.
S. sade: "låter mig då predika." Så skedde, och han
föreställde med sin vanliga nitälskan, huru det hvarken vore
tid nu att föranstalta slikt spel, icke heller helgden af
sah-bathsdagen tilläte de christna alt dellaga deri. "Jag
fruktar, yttrade han, änden blifver sådan, att Sverige alldrig
glömmer de många blodiga skjortor, som iklädes." Och det
vardt ingen maskerad af hvarken den dagen eller sedan.
"Ett stycke, tillägger S., af riksens välfärd är en nitälskande
Samuel eller Natan, men en smekeraktig Urias kommer
mycket ondt åstad."
Vi känna huru presterskapet hade sin dryga andel i de
utomordentliga uppoffringar, som det långa nordiska kriget
kräfde. E« befallning hade utgått, som öfverallt strängt
exequerades, alt hvarje pastor skulle förpligtas alt utrusta
en dragon, samt hvar kapellan i riket en soldat. Alt icke
blott person utan äfven embete härvid ofta skulle komma alt
silta emellan, var naturligt. Men befallningeu var å
konungens med jernviljan vägnar, och det fordrades nästan en
mer än kunglig magt för att åvägabringa en förändring i
hvad han beslutat. En sådan magt hade i visst afseende S.
Han "tog således mod till sig och sin Gud till hjelp", satte
sig ned och skref till Carl XII, som då uppehöll sig i
Poh-len, "ett mägta allvarsamt och bevekeligt bref", dat. d. 21.
Dec. 170o. Han föreställde häri huru presterskapet lika
litet som andra undersåter vägrade att fullgöra hvad han
såsom "landets fader" under en svår tid äskade i
krigsger-der. Men förtrycket dristade han öfverklaga. "Således,
skrifver han, går det nu till med det påbudna anskaffandet
af dragonen. Brister den allraminsta pricka i monderingen,
så måste presten vid mönsterbordet höra och intorka hårda
ord, hån, snubbor och försmädclser. Bönder och andre slå
dervid, glisa ocb visa hvita tänder, hvaraf händer att
embetet kommer i stort förakt; den helige Ande förbittras;
presten kan föga eller intet skaffa i sin menighet. Ar det
icke väl beställdt?" Han visar derpå huru obarmbertigt
förordningen utfördes mot de arme kapellanerna och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
