Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C2
Svedde hg, Jesper.
stod i spetsen för det bela. Den fortfor till 1785 då
svenska regeringen drog sin hand från den.
Den uppmärksamhet, som det nyss nämnda christliga
sällskapet i England skänkte S., härledde sig äfven frän
hans biskopliga omsorg om de svenska församlingarne i
Lisabon och London. Svenska Consuln på förra stället Joach.
de Besche hade gjort bos bonom en begäran lik den som
gjorts från församlingen i Amerika. Consulns önskan
uppfylldes, så alt en ganska värdig prestman Mag. Silvius
dit-skickades (jfr Gezelii Biogr. Lex. IV. 42). Svenska kyrkan
i London valde S. till sin biskop 1725.
Motgångar och betryck omvexlade för S. oafbrutet med
utmärkelser och framgång. Han måste ofta dela ljuft och
ledt med det presterskap, han har vården om. Ett bref
från Landshöfdingen Soop af d. 0 Mars 1710 gjorde honom
mycken förtret och gaf honom mycket att skaffa. Brefvet
meddelade Regeringens befallning om en allmän
tacksägelsedag för den i Skåne vunna segern. Men det meddelade ock
mycket annat, mycket som S. tydde som en skrapa till sig
och hans presterskap. Det erinrade om "det faseliga
myteri och förrädeliga uppror en del af gemene allmogen i
Wadsbo härad genom djefvulens ingifvelse förehaft och
verkställt"; men det sköt oförtäckt skulden härför på
presterskapet, kunnande Landshöfdingen ej nogsamt beklaga "huru
lamt och nästan ogudaktigt det med gudstjensten tillgick på
många ställen" och presternes försummelse, hvilka "i stället
för vackra förmaningar ofta critiserade på Kronobetjenternas
förrättningar." Vidare: "Särdeles hade nu vid detta
uppbrott en mycket slät anstalt om hela menighetens själaspis
förordnad varit; ty merändels hade de slätaste Capelianer,
hjälpeprester och sådane som hos allmogen ingen credit
bade ... blifvit cominenderade, men ej följt med
allmogen, så alt chorum försummades" o. s. v. S. ansåg sig,
Domcapitlet och presterskapet angripet och förfördeladt genom
denna skrifvelse. Han bade, skref ban i sitt svar till Frih.
Soop, tänkt dölja brefvet och underhålla det goda
förtroende som mellan Konungens män i andliga och verldsliga
ståndet råda borde, helst i dessa oroliga tider . . . emedan "när
ingen Landshöfdinge med alla sina Cammererare, fogdar,
skrifvare och länsmän kan styra allmogen, si då, si då
måste presten anlitas, då måsle presten fram." . . . "Men
såsom det skulle af herr Landshöfdingen sjelfvan eller af dem,
som af kittslighet uppsatt brefvet blefve utspridt, ståndet
Ull passlig heder", så hade ban aktat nödigt uppläsa det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
