Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Sveuuehq, Jesper.
skilliga allvarsamma ord isynnerhet om de hördor, hvilka
blifvit laggde pä presterne, som denna tiden fatt sin
"drygaste del." Han kunde icke glömma förlusten af sin kusk.
»Är det ock förunderligt, säger ban, att en biskop, som får
gå i bredd med en Landshöfding, intet får heliälla en kusk
eller någon dräng, der dock Landshöfdingen, dä ban far till
kyrko, hafver kusk och tvä långa drängar, som stå hak på
vagnen. Och jag skall resa och visitera stiftet kring tre
landshöfdingadömen och få ingen som körer eller betjenar
mig. Detta sade jag med frimodigbet rent ut . .. uti
mångas åhöro. Hvartill Konungen stilla teg och svarade icke
ett ord." ("Sverges pest Görtz hade för mycket att säga’,
men ban fick ock derför galgen", anmärker S. på ett
annat ställe).
Det är förvånande huru långt S. var i många stycken
framom sin tid och till en del äfven framom vår. Så ansåg
t. ex. redan ban skampalleu för ett oting, för en syndapall
mer för det den befordrar än motverkar synd, ocb efter
nära halftannat sekel bibehålles ännu hos oss det otinget.
Hvem höll strängare hand om sahbathen än han? — och
likväl röjer sig en frihet i hans åsigt om sabbathsdagarnas
mängd, som under en annan regering än de båda Carlarnes
kunnat komma att slända honom dyrt. Det-går - an-läran
skulle i honom funnit sin skarpaste vedersakare, och likväl
yttrar han tankar om äktenskapet, som om ban varit en
sådan lara halft tillgifven. I sin strid för svenska språkets
renhet var han så radikal, att han äfven på detta fält bragte
aristokratiens förkämpar mot sig i harnesk. Alla dessa
ämnen kommo till tals uuder hans sednast omförmälta vistelse
i Lund, och han berättar sjelf derom på ett så eget och
charakteristiskt sätt, att vi icke kunna underlåta alt höra
honom sjelf deröfver till slut.
"En annan söndag, berättar ban således, Var jag till
måltids vid Konungens bord. Tå jag icke heller märkte
någon onådig mine, utan allt var mildt, nådigt och hugnesamt.
Tä begärade jag lof att få resa till Malmö, att få tala med
Esther Jönsdotter och then besatta prestadottern i Bara
socken. Tå sade H. Maj:t så: Esther Jönsdotter hade låtit
göra väl emot sig af Byttaren, som under skötseln hade
rådt henne med barn: thet var intet vackert. Jag svarade:
äktenskapet är Guds heliga förordning. När två personer,
som råda sig sjelfva, komma öfverens att äkta hvarandra, så
är det för Gudi ett äktenskap och, bäfdandet kommer
dertill. Men lysningen och prästvigningen är för godt skick skull,
en menniskoordniug. — Therpå reser jag till Malmö."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
