- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 16. Scheffel-Södermark /
270

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

S v e ii ii k n a, Jesper.

det; ty vart hon cj heller utskrifven. Kont ej eller i
mängas händer utan tvifvel indragen."

"Derpå ville jag taga ett underdåningt afsked, då
konungen frägade om min kusk, om han vore här? om han
ock wore braf stor? Ja, sade jag, ban är bär och braf
stor. Sägande derhos: Vore jag tjugu är yngre, hade jag
lust följa E. K. M. hvart påbore, och ingen utan lidén
skulle skilja oss ät. — Mycket snarare må en legodräng och
kusk gå med efter E. K. M. så befaller. Derpå tager jag
ett underdånigt afsked , varande H. M. mycket nådig, och
tog mig i hauil, önskande mig lycko pä resan."

Den yunest, S. haft för de båda konungarnas ögon ,
åtnjöt ban i nästau ännu högre grad hos Drottning Ulrika
Eleonora. Han hade hrefvexlat med henne såsom prinsessa, och
brefvexlingen fortsattes esomoftast efter liennes upphöjelse på
thronen. Men det stora förtroendet på det ena hullet
framkallade, såsom det vanligt sker, lika stort misstroende på
det andra. S. var, jemte sin frisinthet för öfrigt, konungsk
i den mening, med hvilken ingen behöfver blygas att vara
det; meu om delta var en dygd under det sådana konungar
sutto på .thronen, som Carl XI oeb XII, så blef del honom
uttydt till desto större last, sedan spiran blifvit lemnad i
U. E:s bänder. Han misstänktes atl vilja stifta oenighet
mellan henne och ständerna, som voro församlade den
märkvärdiga riksdagen 1710. Misstankarne gåfvo sig alltmer
luft. Att det gick den gamle hedersmannen djupt till
sinnes kan man förstå bland annat af en försvarsskrift till
ständerna och ett bref till drottningen, af d. 4. och 26. Apr.
nämnda år. Om den förra, upptagen "såsom något
besynnerlig" af Westén, är ovisst huru vida den blifvit
framlem-nad till ständerna eller icke. Den uppgifver imellertid att
Landtmarskalken anmodat Erkebiskopen att gifva S.
föreställningar med anledning af det tal som gick om honom
och alt han skulle hålla sig från riksdagens couferenser;
vidare att Öfversten Bjelke uti bela Ilidd. ocli Borgerskapets
utskotts åhöra angifvit att S. skulle så "fört sina ord för
II. M. D. alt bon väl måste höra och tro sina undersåter
före kröningen men efter kröningen intet" och annat svårt,
i kraft af hvilket, om det vore sannt, S. dömde sig sjelf
ovärdig att sitta mer som hert-edagsmnn, ja vara värdig och
skyldig att undergå Görtzs doml» och straff." S. äter, som
visste sig hafva "samlat sina grå bår med äbro" och tänkte
"bära dem i sin graf med heder", förklarar att "sålänge den
17 och 27 psalmen stode i psaltareboken, skulle ingen, e-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:30:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/16/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free