Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SvBoniiHG, Jesper. 275
väckte isynnerhet uppseende att äfven förnämt folk, t. ex^
en Öfverstelöjtnant Gedersparre ni. fl., greps ända derliia
af smittan, att de läste och sjöngo tillsamman med betjenter
och studenter. Sådant måste offentligen beifras. På den
nämnda riksdagen 1723 var man, närmast i anledning af
conventiklet i Sikla, betänkt på allvarliga mått och steg
mot det kringsiggripande "pielisteriet." S. ansåg det nu för
sin pligt att på närmare håll göra sig bekant med de
fenomener , som öfverklagades. Han begifver sig alltså en dag
i ett såkalladt "pietistiskt conventikel", som hölls hos
kamreraren v. Wolcker. Flera tillkommo, som bevistat
aftonsången, och tillspordes hvad de lärt af den hörda predikan.
Slutligen uppstod S. och yttrade: "jag är nu den ende
presten här; ty må nu jag äfven tala något. Man har mycket
talat om dessa sammankomster, mest till det värsta.
Derföre gläder det mig att sjelf hafva hört ocb sett, huru det
går till. Och kan jag då intet annat än berömma det, och
förklarade att det vore önskeligt att en hvar husfader i sitt
hus ville göra sammaledes." Han gjorde derefter dem äfven
uppmärksaama på hvad han kunde hafva alt anmärka såsom
föranledande till missbruk. Särdeles heifrade han den
mening, som synls vilja insmyga sig bos en del af deras
vänner, att en oomvänd lärare ej kunde förvalta embetet med
någon nytta. Detta betecknade han såsom "en farlig
mening", emedau det lätt kunde ske, "att ett ängsligt sinne
låter kalla presten och blifver ahsolverad från sina synder,
men kommer derefter i tvifvel om absolutionen varit rätt då
presten varit oomvänd. En ducat mister ju intet af sitt
värde, änskönt den frambäres af en oren band, ett
läkemedel förlorar inlet af sin kraft, änsköut läkaren ej smakat
omvändelsens krafter." Med den erfarenhet S. här med
egna ögon ocb öron gjort, gick ban tillhaka ocb vittnade derom
i "Consistorio regui." Verkeligen erhöll ock pietismen en
mildare behandling vid denna än vid följande riksdagar.
Hvad S:s förhållande till pietismen föröfrigt vidkommer, hade
han redan tidigt yttrat sig härom sålunda: "så hafver jag
ock aldrig laggt mig pä att lasa pietistiska skrifter, som
jag ej heller hade orsak till. Jag har med dem intet haft
att göra, men väl med Imp ietist erna och det i ett
mäg-tigt stort antal. Jag kan derför hvarken fälla eller försvara
dem. Men det försvarar jag; gifve Gud, vi alle vore rä t ta
pieti8ter, sådane som Paulus och Petrus beskrifver dem."
Argumenta ad homines fattades icke, som kommo den illa
anskrifna pietismen till godo. S. berättar från en af rifø-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
