Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S v ii i) b t b o , Jesper.
277
sörjer föl* alt barnen och svärsönernc komma långt fram i
verlden." En ganska egen bilhörande tilldragelse berättar
S. på följande sätt. Vid riksdagen (1725?) frågade
Dronningen S. om hans hustru orh barn. Han sade; "en dotter
har jag här, och hennes man Mag. JJnge, en berredagsman.
Få de nåden att göra sin underdåniga uppvaktning?" "Ja
gerna." De komma upp med mig på stöllet. Drottningen
frågar, hvar ban var Kyrkoherde? Svarades: han är min
hjelpeprest. Hjelpeprcst? Ja, det är hans olycka, alt
han är min måg. Eljest hade ban längesedan haft god
lägenhet. Biskoparne draga alllid fram sina. Han är dock
en lärd, väl berest och skickelig man." Drottningen frågar,
om ingen god lägenhet vore ledig. Svarades Wånga. Det
lofvades genast åt U. ’’Låt honom först få predika att E.
Maj:t må få böra hans gåfvor", sade S. Skedde. Utnämning
följde straxt med löfte om ett bättra pastorat, när något
blef ledigt. Det minsta, som erinrade om si in o ni och n e
-potism, var S en styggelse. Han yttrar med hänsigt
härtill: "min största nöd har varit alt få prestlägenheterna
besatte med dugeliga och samvetsgranna personer. Ty för det
förslå har här som annorstädes det beklageliga bruk insmygt
sig, alt när någon blott genömgålt en academisk curs, och
det måltelii>t nog, så är ban straxt dugelig till ett embete;
biskopen törs icke neka bonom det, isynnerhet derest han
fått kallelse af nägon prest, hvilkens dotler skall bortgiftas.
... På lika sält bar jag ock lidit icke litet derför att jag
icke har befordrat prester till kall efter den boge herrens,
den och den nådiga fruens önskan och begäran; så att
nästan intet blifvit besatt, hvaraf jag icke fått ovänskap. Snart
vill den herren eller frun, snart den grefven eller
grefvinnan, snart den generalen, öfversten, krigsrådet,
landshöfdingen, och jag vet icke hvem, hafva silt kreatur befordrad!."
För en slik orsak var honom t. ex. Landshöfd. Sparfelt
vidrig. I det fall, alt tvenne eller flera lika skickliga och
värdiga anmälde sig, föreslog S. bruket af lottkaslning efter
den apostoliska kyrkans sätt. Sjelf var S. till den grad
fjerran frän vinningslystnad, alt ban ännu såsom biskop icke
läsit förordningen om Tionde och accidcntier. Derföre,
hvad man gaf honom frivilligt, mottog hau med tacksägelse,
men fordrade intet. Än mindre sökte ban Öfverhelens
handräckning till att indrifva något, eller ingaf någon restlängd.
Han bröt dermed icke sin biskopsstaf öfver dem, som funno
sig föranlätne att göra hvad han i detta fall undvek sjelf;
men ban erinrade sig och andra om det allmänvordna ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
