Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
Svedd f. ko., Jesper.
sadaq hand, tillägger han, som jag måste känna i min
barndom, då allt hvad läras skalle, måste salva venia, per
po-steriorn indrifvas." Detta fria uttryck lär gjort att S. pä
sin anhållan, det H. Maj:t ville till skolan anslå ett hemman
som skattade 40 à 50 dlr s:mt, förgäfves — ’’afvaktade en
nådig bönhörelse." S:s stil låter äfven sluta till
beskaffenheten af hans umgänge. Hufvudcharakteren var allvar, men
icke det som dömer hvarje glädjeyttring otillätlig. Han
lann, liksom så många af kyrkans allvarligaste män, en stor
förnöjelse i musiken. Af sjelfva forsarnes brus och
qvarnar-nas gång erinrades han om den "himmelska musik", hvartill
ban fann grundtonen angifven i Uppenbarelseboken. Hvarje
afton kom sedvanligen hans gode vän Dr. J. Hesselius till
honom och spelade för honom på sin basfiol psalmer. Det
var bär intet Saulssinne som behöfde denna vederqvickelse.
Likväl var han lika litet som andra dödlige fullkomligt
främmande för böjelsen till häftighet och vrede. Derom vittnar
det ofvan anförda omdömet om Görtz. Dock kom det
aldrig så långt att det störde harmonien i hans själ eller alt
den nedgående solen fann honom betänkt på hämnd öfver
sina vederdelomän. Sakfmodet var ett grunddrag i hans
väsende, och äfven när han som ifrigast förkunnade om
syndens dom och profeterade för folk och kungar om det straff,
som måste följa på ett ogudaktigt väsende, var det tpws
xtgavvoifOQos, som bevingade hans tal. Han följde, enligt
hans egen anteckning, gerna goda råd och älskade dem,
som gåfvo honom en tillrättavisning. Man försmådde icke
elt gladt lag någongång med sina vänner, och drack
då alltid sina ovänners skål. Men när ban på sin hustrus
eller sina vänners enträgna anhållan slog sig lös från
arbetsbordet, så gick han dit tillbaka "tröttare äu om han
kört oxarne för plogen."
Då vi bemärkt S:s theologiska åsigter och verksamhet,
så kunna vi icke underlåta att anmärka, huru hans starka
tro ofta så ultalades, att den af några ansetts gränsa till
öfvertro. Redan i sitt första student-år hade han en
märkvärdig dröm, så lifslefvande att han ej visste om ban skulle
kalla det en uppenbarelse. "Ingen mensklig tunga, skrifver
ban derom], kan uttala, ingen ängel beskrifva hvad ban der
såg och hörde." Han berättar huru 1673 samma dag ban
predikat i Hoby kyrka nära Lund, 3:e Sönd. e. Trin., då
det led mot aftonen, hördes i kyrkan, som dock saknade
orgel verk, ljudliga röster som sjöngo psalmer; allt folket i
byn hade hört detsamma. Från den tiden, säger S., fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
