Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swedenborg, Emanuel. 304
är lika mycket doldt som uppenbart, lika mycket utom
hennes fattningsgåfva som inom. Hon fattar med sinnena;
men har ock ett förnuft att analysera och sluta; och som
natureo är sig i stort ocb smått lik, kunna vi genom
erfarenhet utröna det vi ej se. Kunskap vinnes *) genom
föreningen af rön, geometri nek ratiocination (den rena
förnuftbetraktelsens slutkonst). Verlden vore nu lärd nog för att
skrida till undersökningen af naturens dolda regioner.
Notionerna, som de yttre sinnena samlade,
fortplantades till själen genom allt finare och finare hinnor, pulserade
af en undulerande ælber, och dessa organer fullkomnades
genom öfning. Allt i naturen är mechanik (både i den
elementära, den liflösa och den organiska skapelsen); bela
verldsbyggnaden är grundad på mechanisk rörelse, som
skapar figur och rymd. Allt är ett sammanhang från stort till
smått. I sin fullkomligbet behöfde menniskan blott åskåda,
och hon begrep; i sitt förderfvade tillstånd behöfver hon
rön och argumenter: och ju högre hon stiger med dem,
desto mer lär hon att beundra den Visbet, som skapat allt.
Sträfvandet derefter är både den ädlaste böjelse och den
heligaste pligt; ty ju visare menniskan är, desto hjertligare
dyrkar hon Gud, och desto älskligare blir hon inför hans
kärlek.
Genom analogien ur den färdiga naturen slutes till dess
begynnelse. Förnuftet känner ingen annan orsak till
cor-porcl tillvarelse och ingen annan modus exsisiendi, än
rörelse. Genom den bestämdes rymd helst den hade gränser;
efter dem uppkom figur, d. ä. afståndet mellan hvar punkt
på gränserna. Genom förnuftsslut inses, att det, hvarmed
naturen börjat, måste hafva varit det minsta af allt ändligt,
och att uppom det första måste ha gifvits något alldeles
enkelt, osamraansatt; längre kan förnuftet ej gå utan att
sträcka sig i det oändliga. Af principen om rörelse
härledes den slutsatsen, att samma ordning och lagar genom den
äro fortsatta ifrån den första existensen ocb genom alla
tillkommande serier af sammansättning samt att en innerlig
con-sequens skall råda i det hela. Men detta enkla — första
länken i varelsernas kedja — måste hafva en hög grad af
fullkomlighet i figur och rörelse. 1 figur är cirkeln
fullkomligast; i rörelse spiralen. Ar spiralen rörelsens figur
och rymdfyl]nad; så sluter förnuftet, att dess yttersta
peripheri måste vara en sluten cirkel, som begränsar både figur
*) Jfr Principia, Boken I. Cap. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
