Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swedenborg, Emanuel.
109
S. antager serier af naturalster, undersöker dem så
långt sinnliga erfarenheten möjligen kan gä, och ifrån de
kända länkarne sluter han till de osynliga genom analogier
och inductioner. Han föreställer i figurer väsenden, som ej
hunnit bli atomer ännu, och beskrifver krafterna inneslutna
inom sig sjelfva med alla "möjligheterna" i deras sköten,
ur hvilka de ledvis utredas ända till det synliga och
påtagliga. Cartesius och Leibnitz skulle ha beundrat den konst,
hvarmed S. construerat deras hvirflar; och flera
naturphe-nomener synas följdrigtigt förklarade, såsom de cbemiska
afliniteterna, attractionen, polariteten m. m., då deremot
andra äro alldeles förbisedda: t. ex. då han i den stora
ori-ginalhvirfveln låter planeterna bildas genom det brustna
chaotiska bältet omkring solens æquator, glömmer ban
kometerna med deras mångfaldiga declinationer *).
Man har beundrat hos Schelling, såsom ett företräde
framför äldre pbilosopher, den klara föreställningen af
skapelsen såsom ett icke på engång fulländadt verk, utan en
oändlighet uppenbarad i ändligheter: en oföränderlig enhet,
dold under en succession af spända och hämmade krafter,
af försvinnande apparitioner och förnyelser: en oupphörlig
förgänglighet af en oförgänglig grundkraft. Så äfven hos
Swedenborg**). Det ändliga tillkom ej på en gång, utan
succe8sive. Naturen är sig öfverallt lik: fullkomligt
geometrisk i det minsta som största ***); det som är
fullkomligt i det minsta, kan ej alstra något sig olikt: hela
verldens oändlighet och sjelfva det ändligas orsak och upphof
är ett, i hvilket ej gifves något större eller mindre, i
hvilket allt är på en gång som deri kan vara. Vi föreställa
oss en oändlighet i det stora, en annan i det lilla; och
efter vår inskränkta synkrets tycka vi ändligheten ligga
mellan dem. Men som ändlighet, i anseende till oändlighet,
är ett intet; så är ock hela detta intermedium ett intet,
det största och det minsta är detsamma. Menniskan står i
midten mellan de två, lika aflägsen från begge; för henne
*) Jfr det interessant» företalet till den nya engelska
öfversättningen (1846) af S:s Princtpia, sid. xxxviii, lxxx.
**) I Sckelliiigs natursystem återfinnas för öfrigt flera drag af
föregångarne. Der är corpuscularsystemet, men med oändligt
delbara atomer; actionerne likna Leibnitz’ monader ocb förklara
Kants dynamik: i deras oändliga conatus, innan proportioncrne
träffas, är Epicurismens blinda öde. Actionerne likna äfven
Swedenborgs activa.
***) Jfr hans Principia, början »f tredje delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
