Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S w u d e n ii o i’, c , Emanuel.
323
Sn andra; (y de substanser, de begagnade, voro för
menniskor i allmänhet osynliga och kunde ej förnimmas utan
genom ett andesinne.
S:s städerska i Stockholm skall hafva försäkrat*), alt
hon väl kunde märka pä hans ansigte, om han nyss varit
besökt af goda och lyckliga eller onda och lidande andar.
1 förra fallet var hans uppsyn mild och förnöjd; i det
sednare bar hans ansigte tydliga spår af medlidsamhet och
bedröfvelse. Under det att en sådan andcnärvarelse påstod,
skall hon ock hos sin herre hafva upptäckt, den
besynnerligheten, att hans ögon förunderligen glänste, liksom med ett
häftigt brinnande sken; och detta förhållande skall ban sjelf
hafva sålunda förklarat, att Gud understuudom på detta sätt
inrättade hans ögon, på det att andarne genom dem måtte
kunna se och inhemta denna verldens skick och hvad der
tilldroge sig **).
Under vistelsen i London hade S. i medlet af April
1743 sin första uppenbarelse. Förhållandet dervid är
omständligast och trovärdigast beskrifvet af hans förtrogne vän,
Robsahm, tjensteman vid riksbanken i Stockholm, som
an-förer S:s egna ord ***); "Jag var i London och spisade sent
middag i mitt vanliga spisqvarter, der jag hade förbehållit
mig ett rum, för att deri efter behag kunna tänka öfver
naturvetenskapliga föremål. Jag var hungrig och ål med
slor appelit. Mot måltidens slut märkte jag, att ett slags
skymning utbredde sig öfver mina ögon, och jag säg
kam-margolfvet bctäckt med de ohyggligaste krypande djur,
såsom ormar, grodor m. m. Jag blef deröfver beslörl, ty
jag var hell och hållet vid mina sinnen och vid full t
med-metande. Mörkret tog nu alltmer öfverhand, mpn försvann
dock snart åter, och jag säg nu i ett hörn af rummet en
man sitta, hvilken, helst jag var ensam, genom sina ord
satte mig i förskräckelse. Han sade nemligen †): ät icke så
mycket! Min syn förmörkades nu åler, men återvände snart,
och jag såg mig ensam i rummet. En så oväntad förskräc-
*) Jfr Samtidens märkvärd. personer I. 140.
**) Ett likartadt förhållande i afseende på ögonens inrättning
uppgifver äfven Fru Hauffe, "andeskåderskan från Prevorst", såsom grund
och möjlighet för andarnes besök och umgänge hos henne.
**•) Berättelsen finnes intagen uti Tafels Uikunden III. 8 ff.
lians egenhändiga uppgift derom finnes i ett bref från honom sjelf,
anfördt i företalet till Pernettys öfversättning af verket: De Coelo et
Inferno samt i Tafels Urkunden 1. 87.
†) "9Jed förfärande röst", skrifver han sjelf i nyssnämnde bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
