Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SwiiDtjciioiiG, Emanuel.
kunna organer, skapade för en högre verldsordning, hvari
vi ingå näst efter denna, således hörande till den här
förborgade cwfxa nvevfianxov, som en gång skall uppstå ur den
här, enligt regeln, ensamt verksamma aiSfxcc ipv/ixov, som dör
i döden (1 Gor. 15: 44 f.), hos en och annan af tillfälliga
anledningar i förtid till någon del utvecklas. Så kan ju
den ena fjärilvingen inne uti kålmasken finnas till en del
utrullad förrän stunden ännu är inne, då fjärilen skall
utvecklas ur puppan. Sä uppskjuter någon gäng en blomma
redan vid roteu. Var ej Swedenborg en sådan oregelbundet
och till en del i förtid utvecklad half fjäril ocb half puppa
eller blomma på roten i mullen utan mellanvarande stängel?
Ar ej Maguelismen ett försök att med menniskofingrar
utveckla papilionen förrän dess tid är iune? Om för en
högre verldsorduing behöfs en synförmåga utan hänseende till
afstånd o. d. skulle det här ännu förborgade "andeliga
lekamen", hvari dylik organism är det nalurenliga,"genom ingen
oordning, inlet våld kunna till någon del och i något
ögonblick antyda sin tillvarelse noder delta lägre lifstillstånd?
Vi ha med denna vjnk velat angifva huru vi ana
möjligheten af sådane abnorma phenoinencr, hvilkas verklighet
ej kan förnekas, utan att vi derföre behöfva antaga en
motsägelse till förnuftets lagar och ordning."
Hela S:s system, ifrån det lägsta lifvets organisation
på jorden och till de höga andliga varelserna, utgår från
en enda princip, som gifvit honom denna omätliga series
med en consequens, som ingen naturphilosoph före honom
uppnått: att allt lif ar skapande, en deriverad kraft ifrån
Skaparen, med bestämda gränser att bilda omkring sig för
hvarje ur atom, som blef nedlagd i den jordiska naturen till
stamfader för hvart genus af organiserade varelser. Med
denna princip bevisar han, att den lefvande naturen
verkligen representerar en slags evighet i tid; ty denna kraft,
oföränderligt fortplautad ifrån den första skapelsen tills nu,
skall fortfara likaså oförändrad så länge naturen består,
helst den inom sig sjelf har ingen orsak till förgängelse,
ehuru dess produkter förgås. Denna skapande kraft blef ej
fri förr an hos förnuftiga varelser; den har i ett
fullkom-lighetstillstånd varit det hos menniskan med ett vidsträckt
herravälde öfver den materiela naturen, och blir åter fri i
ett kommande lif, utvidgad i mån af hennes då erhållna
fullkomlighet. Det var denna skapande kraft, hvaraf
andarne begagnade sig för att visa sig för och samtala med S.
Men dertill kom en särskild facultet hos honom att se mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
