Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SwuuENioitG, Emanuel.
darne lika så litet medvetande deraf, som menniskorna,
emedan delta deras inre sinne, hvilket hörer lill deras
andliga personlighet, är alldeles dunkelt. Andarne mena
således, att hvad hos dem verkas genom menniskosjälarnes
inflytelse, tankes af deui allena, likasom ock menniskorna
under detta lifvet ej tro annat, än att alla deras tankar och
böjelser härleda sig från dem sjelfva, ehuru dessa tankar
och böjelser i sjelfva verket ofta öfvergå från den osynliga
verlden till menniskorna. Emellertid har hvarje
mennisko-själ redan under detta lifvet sitt ställe i andeverlden och
hör till en viss societet, ett visst samhälle, som alltid är
enligt med det godas och sannas eller förståndels och
viljans inre tillstånd bos henne. Andarnes ställen hafva likväl
sinsemellan ej något gemensamt med den kroppsliga verldens
rum, hvarföre en uti Indien boende menniskas själ, hvad det
andliga läget beträffar, ofta kan vara närmaste granne med
en annan i Europa lefvande menniskas, och deremot de,
som till kroppen vistas i samma hus, i andligt förhållande
kunna vara ganska aflägsne frän hvarandra. Dör menniskan,
sä förändrar själen ej sitt ställe, ulan finner sig blott på
den plats, der hon redan i detta lifvet var i anseende till
andra andar. Ehuru andarnes förhållande sinsemellan ej är
något verkligt rum, så har det dock hos dem sken deraf,
och deras förbindelser eller likheter föreställas såsom
grann-skaper, deras skiljaktigheter såsom afstånd; äfvensom
andarne sjelfva ej hafva någon verklig utsträckning men dock
tillägga hvarandra mensklig skapnad. I detta inbillade rum
är eu allmän gemenskap, ett oinskränkt umgänge mellan
de andliga uaturerna. S. talar med aflidnas själar, när ban
behagar, läser i deras minne det tillstånd, hvari de åskåda
sig sjelfva, och ser äfven detta så klart som med sina
kroppsliga ögon. Det ofantliga afståndet mellan verldens
förnuftiga inbyggare är, i afseende på det andliga
universum, att anse för ett intet; och att tala med cn Saturni
invånare är för S. äfven så lätt som att tala med en död
menniskas själ. Allt kommer an på det inre tillståndets
förhållande ocb pä den förbindelse, de hafva med hvarandra
enligt siu öfverensstämmelse i det sanna och goda;
aflägsnare andar kanna dock lätt förmedelst andra komma i
gemenskap. Derföre behöfver menniskan ej heller alt
verkligen hafva bott på de öfriga verldskropparne, för att en
gång känna dem med alla deras under. Hennes själ läser i
aflidna planetinvånares minne de föreställningar, dessa hafva
om sitt lif ocb sin fordna vistelseort, och ser deri före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
