Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södermark, Olof Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Süvkumahk, Olof Johan.
377
ning eller försakelse, inen af naturen. I tjensten försörjde
ban sig sjelf, och lade något ihop. Efter sin fader fick
ban ett litet arf, så att han kunde af lön och egna medel
både försörja sin son hemma, samt bekosta sin första
utländska konstresa, på hvilken intet var att förtjena. Till
sin andra resa 1832 fick ban Kongl. Stipendium; men ebnru
hans målningar betalades väl, kunde ban aldrig samla något
betydligt. Dels arbetade ban långsamt, dels förlorade han
genom olyckor, dels bekostade ban på vänner och konstnärer hvad
han lagt ihop. Två gånger mistade han, i concurser, större
delen af hvad ban trodde sig hafva åt säkra händer anförtrott.
En gång reste han från Rom till London och Sverige, samt
till England igen, för alt ur penningebetryck rädda en
konstnär, hans vän och landsman. Till möjligheten för S. att likväl
slutligen kunna, oaktadt ofta påkommen och långvarig
oförmåga alt arbeta, både lefva sjelf ock underhålla sin son
utrikes, samt understödja andra, bidrog väsendtligen den
omständigheten, alt Grefvinnan Wedel-jarlsberg, som upptagit
hans dotter till fosterbarn, underhöll henne och besörjde
hennes bosättning. S. dog ined den tillfredsställelsen, att
veta sin dotter vara väl gift, och sin son ega sjelfbestånd
genom målarekonsten, deri ban ansåg honom, hvad
färgläggningen och raskheten beträffade, öfverträffa sin läromästare.
S:s snille och egenheter gjorde honom interessant, hans
rättskaffenhet och godhet älskvärd för dem, som med honom
kommo i beröring. Det var derföre vanligt, ja nästan
gifvet, att alla, som han målat, höllo af honom. Äfven i sina
sista år, då ban var utmärglad af sjukdom, otålig genom
lidande, öfvervuxen af skägg, och sällan lemnade sin atelier,
eller sin fläckade arbelsdrägt, förvärfvade han vänner, till
och med bland unga och prydliga fruntimmer. På bans
bord stodo som oftast syltburkar och blomster m. m. som
skickats honom, än från den ena, än från den andra vackra
handen, hvaribland Fredrika Bremers icke saknades. När
Jenny Lind, under sin sista hemmavaro, icke hade tid att
besöka mången annan, som bad derom och längtade
derefter; så kom hon likväl flera gånger sjelfmant till S.,
séan-cerna oberäknade. Stora sällskap undvek han. I de små
och bland bekanta uppträdde ban, när lynnet var godt,
muntert och lifgifvande.
S. politiserade gerna, och efter vanligheten jemväl på
sin sista dag. Han förkastade i politiken, såsom i konsten,
tbcorierna, och höll sig till det factiska. Han var följakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
