Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegel, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49 Tegel, Erik.
Den 6 Nov. klagade Klockaren i Bolkyrko socken, att
ett hemman Wällusta kalladt i Sollentuna socken, hvartill
han hade bördsrätt, hade blifvit förlän t till Erik Jöransson
af Konungen, hvadan Erie J:son ville drifva honom
derifrån, änskönt Konungen sedan hade skrifvit honom till att
sjelf rätta sig i saken. Hofrätten svarade: att Klockaren
skulle få bref till Häradshöfdingen, att han skulle stämma
Erie J:son till lings, och der saken vidare ransakas till
nästa Rättegångs Session. L. c. f. 203.
Konung Gustaf Adolphs Bref till Grefve Magnus (Brahe)
och de andre Bisittare i Hofrätten, dateradt Narfven den 13
Aug. 1614 finnes i Registraturet i Riks-Archivet fol. 1042.
Det innehöll: att med exsecutionen angående Hufdestad
skulle uppskjutas till Konungens hemkomst, och Tegel skulle
imedlertid förblifva i possession af Hufdestad och Grundvik.
Att saken emellan houom och Hans Weleman skulle med
det första blifva afgjord. De tuhundrude tunnor spanmål,
hvartill han var fälld, skulle ej heller utmätas, utan han
derföre få vara okrald till Konungens återkomst.
Det synes hvad myndighet Hofrätten hade, när den,
detta bref oaktadt, icke allenast i anledning häraf
pliktfäll-de Tegel för douiqval; utan ock att Hofrättens förra dom
skalle verkställas.
Tegel begärte af K. Gustaf Adolph i Narfven, att efter
Hufvudsta var honom frändömdt i Hofrätten, Hans Kongl.
Maj:t ville tillåta honom behålla samma hemman, och att
hans vederparter måtte gifvas undantag i stället; men att
han ej beklagat sig öfver väld af Hofrättens Ledamöter.
Han tillfrågades då hvarföre han låtit så åkern, tvärt emot
domen, som innehöll, att ban skulle afträda hemmanet till
hustru Margaretha. Han svarade: att han gjort det i
anledning af Konungens bref. Frågades: hvarföre han spikat
igen dörren för hustru Margaretha, som Hofrätten tilldömt
hemmanet och släppt sin hund på henne? Sv.: Det hade
ej skett med hans vettskap, ulan om hans tjenare gjort,
hade det skett emot hans vilja.
Han blef dömd att utbetala den spannemål, som blifvit
honom ålagd genom Hofrättens dom. Han begärde respit
dermed till vintren, efter han ej nu hade spannemål;
beviljades: att ban skulle få betala Spannemålen innan
Martini tid; dock skulle han deremot inlägga sin förpliktelse i
Rätten, att han det till förenämde termin utbetala skulle;
men de etthundrade daler skulle han straxt utgifva för
Konungs Dombrott. Fol. 91."
b t o g fi. lei. XVII. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
