Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tingstadius, Johan Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T i k g s t a i) i u b , Johan Adam.
145
upphöjelse öfver hvardagliga talesätt, kunde T. dock
ingalunda godkänna de prunkande och brokiga prydningar,
hvarmed flere nyare skalder mera missbildat än förskönat
forntidens vördnadsbjudande urbilder. Han eftersträfvade
tvert-om att öfverallt återgifva urskriften med den trognaste
sanning, lika ädel i uttrycket, lika hastigt målande för
inbillningen, genom det sorgfälligaste urval af bela svenska
språkets djerfvaste och kraftfullaste ordställningar."
Också var T:s auditorium alltid talrikt besökt, och
inneslöt äfven Magistrar och Theol. Gandidater; hans föredrag
var både grundligt och lefvande. Ungdomen vördade den
grundlärde läraren och älskade den redlige, öppne mannen;
hvilka tänkesätt isynnerhet visade sig då han förvaltade
Rectorsembetet först 1791 och sedan 1800. Då Gustaf
Adolf missnöjd nedlade Cancellariatet urskuldade han
frimodigt ungdomens politiska förvillelser.
Om hans verksamhet som lärare vittna de skrifter, som
nedanför skola anföras. Utom de tolkningar ban gemensamt
med den öfriga Bibel-Commissionens ledamöter utgaf,
utarbetade han ensam öfversättningen af Salomos Sedespråk,
Psaltaren, 3 upplagor, Job, Esaias, de tolf smärre Propheter,
Jeremiæ Klagosånger, Höga Visan, Deboras Segersång och
Strödda Sånger af hebreiska Skalder.
Af svenska allmänheten emottogos dessa tolkningar,
särdeles Psaltaren och Job, med beundran och hvart
bildadt hns, der sinne för den uppenbarade religionen ännu
qvarlefde, skyndade att tillegna sig dem. Såsom en
motvigt emot den rådande religions-begabbelsen verkade dessa
med snille, allvar och kraft återgifna tolkningar troligen
ganska mycket; man begynte ana, att, betraktad äfven som blott
vitterhet, den hebreiska skaldekonsten egde skönheter, som
kunde sältas, om ej ofvan, åtminstone vid sidan af den
helleniska, romerska och fransyska diktkonsten, men hvilka man
föga märkt i den gammalmodiga öfversättningen. Man
började begripa, huru Klopstock, sjelfva Messiadens sångare,
kunde ropa till David: "Hvem är Pindar emot Dig, o
Beth-lehems son! hvem har som Du förmått att sjunga den
Eviga!"
"Uti Tingstadii poetiska öfversättningar — yttrar
Brink-man — beundra vi rikedomen af hans språk inom gränsen af
det allmänt gällande bruket; hvilket han oftare förädlar
genom upplifvande af fornspråkets ålderdomliga skönheter, än
genom nyslämplade ordformer. Det fria versslag ban härvid
nyttjar, utmärker sig ej genom ett bundet staftal, men
ge-Biocn. lex. XVII. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
