Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T o t L. Johan Christopher.
241
ligen la force des choses alt länka |>a upplösningen at’ det
svåra problemet buru de skulle kunna anskaffas. En s. k.
Finanscomité nedsattes i Sept. månad 1808, och i början
af Nov. fick Toll befallning att begifva sig till Stockholm,
för att deltaga i dess öfverläggningar. Gemensamt med
Riksdrotset Grefve Trolle Wachtmeister, Herrar af Ugglas,
Lagerheim, Lagerbring, Rosenblad, af Håkansson, af Tibell
och af Schenbom har Toll undertecknat det memorial, som
comitéu afgaf till Konungen d. 21 Nov. 1808.
Krigshehof-ven för 1809 hade blifvit uppgifne till något öfver 2G
millioner Rdr; rikets rörelsecapital utgjorde på den tiden
1-4 à 13 millioner. Comiterade visade, att om hela massan
af rikets förmögenhet logs till grund för den beskattning,
Konungen för krigsbehofveu fordrade, så skulle den
medtaga nära Vs af denna förmögenhet; ocb då dertill lades
de öfriga allmänna utskylderue, 7 à 8 millioner, så skulle
bela beskattningen komma alt uppgå till 25 Vs procent, eller
nära till "4 af hvarje invånares förmögenhet, fast och löst,
liggande eller afkomstgifvande. Betänkandet, som ar tryckt,
visar att comiterade, med lika mycken sanning som
tydlighet, framställt omöjligheten af eu så stor beskattniug utan
de skaltskyldiges undergång. Under öfverläggningarne inom
comitén lärer Toll uttalat sina tinkar med mycken
öppenhet och frimodighet, att döma af ett yttrande, som en af
comiténs ledamöter, Presidenten Frih. Lagerheim, hade till
dess Sekreterare, Statscommissarien Frödelius, då de
utgingo från ett af comiténs sammanträden. "Fältmarskalken
talar, så han talar hufvudet af 6ig" — sade Lagerheim. I
ett bref till Intendenten vid Skånska comissariatet, Öfverste
Gock, skrifvet under Tolls vistande i Stockholm, säger han
sjelf: "Alla skäl voro och äro anförda om nödvändigheten
af fonder, och i den delen sagdt mera än min Ur Öfverste
sig föreställer."
Sakernes förtviflade ställning vid denna lid kunde
knappast undgå någon tänkande mau, minst en med Tolls
skarpsinnighet och erfareuhet. Han beslöt att göra ett yttersta
försök på sin envise och förvillade monarch, och detta
skedde samma afton Toll skulle lemna hufvudstaden och
återresa till Skåne. Det var kort före jultiden 1808. Han
hade sammanfattat en memoire, i hvilken han framställt sina
tankar, och slutat med det rådet, att då Honungen för sin
person icke ville göra fred med Napoleon, han måtte abdi-
I1I0GR. LEI. XVII. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
