Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Toll, Johan Christopher. ,
hera för att rädda thronen St sin son*). Det var på Haga
Toll nu för sista gången såg Gustaf Adolf, och för honom
ntgjöt sitt hjerta. Konungen läste memoiren, men blef sä
uppbragt att han kramade den samman i handen och
kastade den på elden, som brann i kaminen.
"Det här kan ej räcka ännu trenne månader", sade Toll
till den förtrogne, som satt bredvid honom i resvagnen,
dä denna ännu samma afton rullade söderut.
Vintern emellan 1808 och 1809 var ovanligt sträng.
I medlet af Februari hade isen laggt en fast bro öfver
Öresund, och Danskarne ämnade’ no öfver denna företaga
infallet i Skåne, hvilket förra våren genom Engelska
flottans ankomst blifvit förekommet. Prinsen af Pontecorvo,
som ej kunnat föra sin armé till Seland, hade dock för
sin person begifvit sig dit, och låg nu i Köpenhamn för att
]eda Danskarnes rörelser. Svenska styrkan i Skåne hade
väl erhållit någon förstärkning, men den var i alla fall vida
underlägsen den Danska, som stod färdig på Seland till
anfall. Toll hade, alltsedan krigsplanerna i Gustaf III:s tid
emot Danmark, underhållit förbindelser med personer i
Köpenhamn och på Seland, hvilka underrättade honom om allt
hvad der passerade. Han hade således noggrann kännedom
om alla Danskarnes beredelser för öfvergången, och man
trodde sig redan veta dagen dà den 6kulle ske. Danska
patrullerna gingo ända till Hven, och kölden tilltog i
bisterhet. Toll tillät inga patrulieringar pà isen, och då
hans officerare ville förmå honom att åtminstone skicka
patruller till Hven, der Danskarne ofta infunno sig, svarade
ban blott att det var o&ödigt. Hemliga skälet var att han,
genom underlåtenheten att utsända patruller, ville inbilla
fienden att isen icke var säker vid Svenska landet. I trenne
dagar stod Danska arméen marchfärdig på Seländska
stranden, med magasiner, transportvagnar och fourage. Det
synes som beslutsamheten i det afgörande ögonblicket felats
— man tvekade; och emellertid kom en natt en stark
nordvestlig vind från Kattegatt och bröt opp isen. Nu var hela
planen tillintetgjord.
Toll, som hade sitt högqvarler i Lund, såsom förut
blifvit uämndt, visade i dessa farans stunder ett lugn, som
*) Armfelt, af Ugglas och Lagerbring, som i hörjan af följande
året höllo öfverläggningar om sättet att förmå Konnugcn till
abdi-cation, torde redan nu umgåtts med dessa tankar; och det är ej
otroligt att detta Tolls steg var aftaladt med de båda sistnämnde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
