Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tranér, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T k a in i it, Johan.
30»
nSr Jet gällde, kunde han sitta oppe flera nätter i rad.
E-huru medellös och länge lönlös hopsamlade T. dock, redan
före sin afllyttning från Universitetet, en temligt betydlig
förmögenhet, hvars källor hufvudsakligast voro corrigerande
af chrior, latin-taining och disputationer, ocb hvaraf han
både i lifstiden och efter döden gjorde ett välgörande bruk.
Receptet dertill uppgaf ban sjelf i följande gnom:
"Scire cupis miracla, quibus ditescit etjenus ;
Est Iteus, est animus providus, »rdo, labor.
Est oculus vitjilans, vis aeris, ahena voluntas,
Sjiiritus a ferris versus ad astra, preees."
d. S.
"Önskar itu känna den makt, som till rik förvandlar en fattig;
Vet! det välsignelse är, klokhet, ordentlighet, flit.
Vaksamt öga och brinnande lust, och en vilja, som kopparn
Fast — och ett sinne, som ej kryper i stoftet — och bön.
För fattiga och hoppgifvande ynglingar — förnämligast
Östgötber och Kalmarister, och företrädesvis söner af äldre
vänner — var hans cassa en låne-bank. "Hvad han lånade"
— yttrar hans loftalare, som sjelf Åtnjutit hans
välgerningar — "lånade han mot borgen — af vår sparsamhet och
flit, mot intresset af vår erkänsla. Han gjorde sig en ära
af att vara ett ekonomiskt stöd åt hjelpbeböfvande
ynglingar, af hvilkas framtid något högre var att hoppas, och han
såg dem häri så till godo, att ban stundom glömde
beräkningen af egna behof. Att bär hjelpa, att här understödja
— var en gärd, som samtiden, som efterverlden af honom
fordrade; oeh om äfven, såsom bitanke, deri ingick
för-vä rf vande af många clienter, öfver hvilka han såsom
pa-tronus kunde, såsom han yttrade, föra "jernspiran",
clienter, att i tacksamma hjertan förvara hans godhet och med
tacksamma läppar uttala hans namn — så var dock denna
långt ifrån att vara hufvudtanken. Men icke ensamt dessa
gärder af hans välvilja göra hans hågkomst för oss dyrbar;
utan äfven det sanna, varma, fulla intresse, ban i öfrigt
fattade för den akademiska ungdomen, bans nit för dess väl,
hans omsorg om dess framtid, hans milda, nedlåtande
vänskaplighet, bans nästan faderliga omvårdnad. Han besökte
sina unga vänner på deras aflägsna vindsrum, hade
uppmuntran för deras modlöshet, råd åt deras förlägenhet, lif
åt deras arbete, sporre ät deras an lae. Öfverallt, der för
ungdomen något var att uträtta, vinna — der var han; han
lade sig ut för alla, tänkte, verkade för alla."
bio ön. lbx. XVII. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
