Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tranér, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30fc T k a iv É r , Johan.
vänskapliga kretsar. Men nar ålderdomen kom med sinn
krämpor, när plågan i åratal fängslade honom vid lidandets
bädd, hörde man icke mera denna lära frän hans läppar,
och i sitt hjerta beklagade han kanske den uppoffring ban
älaggt sig, icke tröstad af drömmen om vitter odödlighet
och icke fullt hugsvalad af de offer han i sitt testamente gaf
till understöd ät den af honom med passion dyrkade
Romerska Gamoenans tillkommande gunstlingar, och åt
sjuklingar i sin hembygd. Sannt är att hans sjukbädd ej var
ödslig och öfvergifven; ty kamrater och lärjungar, äldre och
yngre lemnade den sällan tom. Men sjelfva vänskapen gaf
ingen ersättning. "På en annan vag (säger Minnestecknaren)
sökte han visserligen ersätta förlusten af huslig lycka, tysta
den mägtiga rösten, fylla hjertats tomhet — R e 1 igiönens.
Och jag såg honom ofla sysselsatt med sin Nohrborg och
sin Bibel; såg bonom ofta bedja; men bönhörelsen såg jag
mer i arbetets kraft, än i undergifvenhetens lugn, mer i
trons brinnande kamp, än i dess segrande visshet, mer i
viljans redlighet, än i hoppets tillförsigt, mer i orolig
längtan, än i hugsvalelsens frid."
Tillståndet försämrades. Länge sängliggande uppstod han
en sommardag 1835 från sin plågas bädd för alt söka
hälsan vid Porla helsohrunn; — han fann i stället få dagar
derefter döden d. 8 Juli. En vän och skald (Hedborn) stod
vid lägret. En annan yngre vän, Prosten G. W. Gumaelius,
talade vid begrafningen i Skagerhults kyrka d. 24 Juli.
Östgötha och Kalmar Nation anställde följande är pä hans
födelsedag en åt hans minne egnad sorgefest. Talaren var
en ung, förhoppningsfull man, en den Romerska
vitterhetens äinnesven, som åtnjutit hans undervisning och
välgerningar och som få inåuader derefter följde mästaren efter i
odödligheten. Trenne skalder, Atterbom, Zeipel och
Hed-ner lagerkransade griften, de förre sjungande svenska
elegier, den sednare tvenne romerska nænier.
Vid testamentets öppnande befanns ban hafva anslagit
en del af sin förmögenhet till en Hospitals-inrättning och
lön åt en läkare i sin födelsesocken, en annan del till
stipendier, tvenne för unge idkare af latinskt skaldskap, det
tredje åt en Doceiis, samt återstoden ät sin broder, som
var bonde.
Skrifter: Akademiska Disput. De diversis Lat. linguæ
ætati-bu». P. I. II. 1797, 1802. — De impugnata sensuum fide. (Pro
Or.) 1800. — Homeri Ilias. Gr. et Su. Rhaps. I-XII. i 90 part.
1807-22. — Erotica e vate Molanablri. Arab. et Sa. 1811. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
