Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tranér, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tranér, Johan.
307
mans, en beräknande klokhet, en ständigt vakande
omtänksamhet och en arbetsifver, som gaf vika för inga mödor.
Att hafva lefvat för något stort ändamål, var hans
hufvud-tanke; en tanke, så mycket större, ja beundransvärdare,
som den var en eröfring från hans sinnliga natur, hvilkens
fordringar visserligen icke voro dvärgartade. Han tycktes
vara skapad mera för lifvets skämt och lek, än dess tröga,
kärfvà allvar. Arbetet och mödorna voro hans lifs
demoner; men en ljusens engel vinkade i fjerran:
efterverldens båtnad."
Ännu måste vi bifoga en anmärkning. Vår mans
charakter var en sällsam sammansättning af starka motsatser.
Hittills sträng hushållare föll det bonom på hans sednare
år in att blifva gästfri, magnifik, splendid. Han köpte på
auctioner speglar, ljuskronor, dyrbara soffor, porcellaner,
kristaller; men allt från olika tidehvarf och i olika smak, så
att hans rum hade tycke af en antiqvariskt-modern möbelbod.
Han anställde kaffebjudningar för damer, dinéer för
främlingar och goda vänner, men gästfriheten bortskämdes af
fjesk och bråk och rätterne, lagade af hans städerska, voro
ofta osmakliga. Han bjöd Honoratiores, som besökte honom,
bischoff ur små slipade kristallglas med gullkanter, men
dessa voro osköljda, öfverdragna af en skorpa af orenlighet.
I sin klädsel beilitade han sig om elegans, men ofta var
halsduken oren, händerna otvättade, och, när han i sin
sjuklighet mottog besök, var nattmössan till gestalt och
färg lik en malpropre gummas. Vi påminna oss i
anledning häraf en löjlig anekdot. En främmande ville i Upsala
besöka tvenne celebriteter: den ena den urgamla fröken
Linné, den andra professor Tranér. Hans Gicerone förde
honom först till den sednare, som mottog honom på
sjuksängen i sin orena nattmössa, och sedan han en halftimme
språkat med professorn, trodde han sig, efter slutadt besök,
hafva talat med fröken, endast förundrande sig öfver
gummans pigghet.
Tanken på att gagna efterverlden var sammansmält med
hans lif. För dess skuld pålade ban sig strängt arbete,
vakor, försakelser af alla dyrare nöjen, äfven af det husliga
lifvet. I yngre åren hörde man honom drifva den satsen
att en läskarl <— en vetenskapsman — borde vara fri från
dessa binderliga band. Ocb det gick för sig utan saknad,
så länge ungdomens dag varade med sitt friska glada lif,
sina leende förhoppningar, och med förmågan att om
qvällarne utom hus uppsöka sällskapsförströelsen i några vissa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
