Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törneblad, Bengt Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Töiineblai», Bengt Jonas.
födelseorten, socknen Törnsfall nära Vestervik. Student i
Upsala 1802. Ingick 1808 i Pommerska Fältcontoiret, 1809
vid Tullen i Stockholm, hvarjemte han äfven var anställd
på ett handelscontoir. Bestridde en tid Notariatstjensten vid
Sjötulls- och Posträtterna. Död i Stockholm d. 1 Aug. 1820.
Emedan hans ringa tjenstebefattningar — dem han för
öfrigt efter 1810 torde alldeles hafva öfvergifvit — lemnade
honom högst otillräckliga inkomster, måste han försörja sig
med litterär industri. Först såsom Publicist, i hvilken
egenskap han 1810—12 utgaf Nya Posten, 1816—17
Föreningen, Skandinaviskt Folkblad, 1—3 Samlingen, samt 1817
—18 Svenskt Nationalblad. I början af sin bana var T.
oppositionsman: det var den olyckliga fabeln, Räfvarne,
införd i Nya Posten, som tände hopens raseri mot den oskyl-r
digt misstänkte Grefve Fersen och blef närmaste
föranledningen till detta ohyggliga mord. Äfven uppträdde han
emot Polyfem och den s. k. Nya Skolan, men blef snart en af
dess nitiske kämpar och bundsförvandter, och drog i sällskap
med Hammarsköld i härnad mot Grewesmöhlen. Från denna
tid såg man honom ganska ofta i dennes hus, och detta
umgänge hade ock utan tvifvel utöfvat mycken inflytelse på
hans ofullständiga bildning. Sedan han lärt känna Schiller,
synes ban velat göra öfversättningen af den store skaldens
dramatiska arbeten till ett af sitt lifs förnämsta uppgifter.
Också utgaf han 1813 Don Carlos samt Jungfrun af
Orleans, 1814 Wallenstein, och hade ännu ett par andra
utarbetade, men företaget måste upphöra i brist på
förläggare. — Af samtida författare svärmade man den tiden mest
för Fouqué, hvars skrifter, om de än ej till alla delar
motsvara denna öfverdrifna beundran, dock visst icke — vi
mena de bättre — förtjena den glömska, för att ej säga
förakt, hvaruti de nu sjunkit. T., som hörde till de
förtjuste, öfverflyttade 1816 hans Smärre Romaner i två hä£t.
och Dödsförbundet, samt 1819 skaldens mästerstycke
Undine. — Dessa saker inbragte dock föga; för bröds skull
måste ban undfägna allmänheten med allehanda plockgods;
de mest gouterade, i rolighets-genren, voro Försök till ett
Svenskt-Critiskt Real-Lexieon 1813 samt Gubben med Skä-,
fi et, tre vandringar, 1818—19, i hvilka man träffar månget
ustigt infall, ehuru T. såsom comicus icke hade den
originalitet, den verve och den sprittande qvickhet, som
Dahlgren, denna vid slutet af T:s bana uppstigande nya stjerna
i skämtets verld, hvilken snart blef publikens då var.
älskling och fördunklade alla medtäflare. Ären 1814—15 utgaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
