Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törneblad, Bengt Jonas - Törneros, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törmeiios, Adolf.
T. ock en Roman i tre delar, Friherre Dolk, hvilken, si
vidt vi kunna påminna oss, föga anslog. Enligt
Hammarskölds omdöme är skriften Ideal till en sann och äkta
Qvittno-büdning, T:s bästa original-arbete.
I sitt umgänge var T. stilla och tystlåten, till sitt
utseende lång, mager, blek, och — som de fleste humorister
— icke utan en ansats af melancholi. Gift med ...., som
öfverlefde honom.
Skrifter: se Hammarskölds Vitt. Historia.
(Kftllor: Dersammastädes. — Personlig bekantskap.) P.
TÖRNEROS, ADOLF.
Född Julafton 1794 i Eskilstuna, der fadren, Pehr T.,
var Postmästare, Lotteri-Collecteur och Organist. Modren
bette Margaretha Christina Norman. Vid sin död 1803
efterlemnade fadren, som alltför mycket hade öfverlemnat
sig åt sin vurm för spel på Nummer-lotteriet, familjen i
tryckta omständigheter. Denna bestod då i enkan, sonen
Adolf och en yngre broder, som några år sednare omkom
genom drunkning. Från denna tid blef Adolf modrens allt:
bennes förhoppningar voro ock icke blinda, såsom alltför
ofta föräldrars, utan rättvisades genom piltens kunskapstörst,
lärarnes vitsord, äfvensom genom de bref, hvilka ban såsom
skolgosse och gymnasist i Strengnäs tillskref henne, och
dem hon ieke utan stolthet för goda vänner plägade
uppläsa. En fadrens ungdomsvän Prosten i Eskilstuna, Doct.
Wallqvist, gjorde sig ett nöje af att under mellan terminerna
undervisa honom samfäldt med sin son. Men redan vid sitt
15:e år måste T. sjelf börja med "att hugga sina första
lärospån i Pædagogiken."
Anländ tilll Upsala universitet 1812 sysselsatte han sig
flera år, dock alltid uppoffrande en dryg del af sin tid åt
andras undervisning, träget med sina gradstudier, till dess
ban med stor utmärkelse promoverades till Magister 1818.
Under de första akademiska åren var var hans umgänge
inskränkt till några fä kamrater och landsmän, nemligen Elof
Wallqvist, Gumælius, Nicander och Ekmarck. Några år
sednare trädde ban i bekantskap med Phosphoristerne,
hvilken efterhand öfvergick till den förtroligaste vänskap. Ännu
i sina sista år blygdes T. aldrig att erkänna, att ban hade
Phosphoros att tacka för sina första väckelser, och vissa
recensioner i Sv. Litt.-Tidning för sina begrundningar af
vetenskap och konst. Sednare blef ban medarbetare i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
