Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin, Carl Gu slaf.
135
sedan*) i Upsala 17G9, 4:o, pà ett ark, hvarefter på
samma ställe utkom: "Tankar öfver Frih. C:s Uietamen" etc.
17G9, 4:o, ]/2 ark, deri K. försvaras. Annars var det
öfver denna händelse man 176G sjöng i glada sällskap:
Låt glömskan få begrafva
En Carl uti sin sand,
När minnet af Pultava
Med Stjerna ocb med Band
Bärs i vårt land.
Drick, granne, drick etc.
Efter väl forrättadt ärende i Berlin afsände T. åter
sin afskedsansökan från Stralsund d. 1 Aug. 1744, men lät
slutligen öfvertala sig alt återtaga den**) och blef tillika
öfverstcmarskalk vid hofvet. Hans Grefvinna, som vunnit
Prinsessans varma välvilja, blef Öfverbofmästarinna. T. fick
nu visa sin förmåga att tillställa lustbarheter. Ulriksdal
och Drottningholm blefvo glädjens och behagens högsäten.
Geijer anser T:s mest lysande period nu börja. Under sina
lyckade omsorger att behaga de Furstliga sökte dock T. att
äfven fästa deras sinnen vid redbarare sysselsättningar. Sjelf
hade han från barndomen älskat konster, vetenskaper och
vitterhet, egde dyrbara samlingar af mineralier, snäckor,
mynt, herbarier, och var en nitisk befordrare af
manufac-turer och slöjder. Åt dessa ämnen ledde han isynnerhet
Prinsessans tidsfördrif och bidrog sålunda mycket att rigta
hennes håg åt vetenskaperna; Drottningholm blef småningom
en samlingsplats för märkvärdigheter ***) ur alla naturens
*) Ett kort ntdrag finnes äfven i Tessiniana, sid. 287.
**) Documentet är tryckt i Tessiniana. På resan från Carlskrona
till Stockholm 1744 med Lovisa Ulrika, yppade T. äfven för henne
sin furesats att tag» afsked. Jfr tryekta Dagboken för 1737, s. 98,
der T. säger sig då ämnat "framdeles lefva af mina ännu någorlunda
öfverblifna egodelar, hvilka sedermera i deras nuv. Majestäters tjenst
åtgått. Samma ansökning förnyades af mig (sedan mitt förråd allt
var) år 1747 och isynnerhet 1751. Övad ord och löften begge
deras Majestäter då täcktes bruka att mig till qvarblifvande öfvertala,
lemnar jag i deras Majestätcrs eget minne; men en del deraf kan
besannas af dåvar. Landtmarskalken med de öfriga Ståndens Talman,
som närvaraude voro."
♦**) En inekdot mä anföras ur Dagboken 1757, sid. 135: "En
synd bör jag bekänna. När Professor Halm hemkom ifrån America,
bragte han ibland annat, med sig, de jämmerligt plågande
ärtemat-karna, hvaraf han presenterade en flaska åt Hennes Maj:t
Drottningen; men jag undandöljde den samma, bandt en sten vid henne, och
rodde ut emellan Lofön och Hiersön, der jag nedsänkte henne i
sjö-djupet; jag är försäkrad att min försigtighet var öfverflödig, men
allt ondt frö bör möjligast utrotas. Hvar dag och hvart land har sin
egen plåga. Vi behöfva ej främmande Ertälarc."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
