Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin, Carl Gustaf.
155
svar och partistormar, under skyddet af ett allrådande hof;
å den andra visade han möjligheten att genom välgörenhet
och uppmuntringar ål vetenskaper, konster och näringar lysa
för folket, vinna dess kärlek och regera med det utan
inkräktningar pä frihet och grundlag. Å bäda sidor lefde man
i hoppet att slutligen vinna på hvarandra. Så hade a lit ett
utseende af lugn och förnöjsamhet, så länge Fredrik 1
lefde, ehuru, enligt Höpken, T. "var, sedan 1744, ett mål
för hemliga anläggningar, som under sminkade ansigten
drifvas, men oförväntade bryta ut, lika jordbäfningar."
Hofpartiet hade dock rigtat anfallet af hela anläggningen just
på ögonblicket af Fredrik I:s död, då en ny kungaförsäkran
skulle som vanligt nnderskrifvas. Det undföll ej T. att
motpartiet blef starkare, djerfvare, i bredd med Fredriks
aftagande. Mellan 1748, då Fredrik först rördes af slag,
och hans död förföljdes T. af anonyma skrifter, fulla med
hotelser, beskyllningar, smädelser mot honom, äfven
in-smygda i Grefvinnans kläder på hofvet. A andra sidan
an-gåfvos ofta hemliga stämplingar emot grundlagen. Han
tillkallade de angifna, sökte med skäl och varningar omvända
dem och trodde sig ofta ha lyckats, när de gingo mer
beslutna derifrån. Det gick 1750 ända till förgripelser emot
hans person, äfven i hans embetsrum på slottet. T. skrifver:
"Hvad jag för Deras Majestäters skull utstod 1780 i mitt
embetsrum i Presidents-contoret på slottet, vet blott Gud
och jag och en som nu död är." Och på ett annat ställe:
"Grefve B** pretenderade avertissement år 1750 i
Presi-dents-contoret! Hans mull hvile! Men han svare en gång
för en slik grof anläggning, den han skylde pä Ryttmäst.
Modée, då jag intog Gontorsnyckeln. Vår tids horreurer
äro sådana, att de ännu i ingen menniskas hjerta uppstegna
äro. Samma eld, som mig brännt, brinner ännu" (1762).
I T:s tryckta dagbok för 1757, sid. 194, talas om märkliga
spådomar, hvaribland nämnas "Blackwells, då han
anmodade mig att komma ned till sig i fängelset och sade mig med
hvad grufliga osanningar jag af en viss menniska skulle
förföljas m. m. som den tiden alldeles otroligt syntes, om
menniskors sneda hjertelag kunde vara otroligt." Öfverhopad
af nådebetygelser vid hofvet, visste T. sig vara utdömd af
dess anhängare. Fästad vid detta hof genom embetspligter,
smickrad af dess visade välvilja, förbunden att besvara all
denna nåd med uppoffring af sin tid, sitt lugn, sina krafter,
kände ban inom sig, att ban skulle misshaga genom sina
grundsatser och väntade hvar stund en mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
