Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
T ii s s i H , Carl Gustaf.
det under omröstningen bifallit. Och blifva sedan R. Råd
hvar för sig uppå nästa riksdag för sin omröstning ansvarige.
Följaktligen kan en eller flera af R. Råd ej på annat säft
regera, än så framt ban eller de, utom rådkammaren, utan
ansvar och utan grundade skäl, söker eller söka bibringa
Öfverheten sådana tankar, som kunna vara med deras
enskilda afsigter enliga, skydda sig under den konj»l. högheten
samt försöka alt genom smickran och andra olofliga medel,
till sina medundersåtarcs förfång, befordra egen eller andras
lycka." Dessa begge skrifter, jemte utdrag ur det d. 24
April i det fullsutna Rådet hållna protokoll ville T. directe
aflemna till Stånden, liksom Parlamentet i England sådana
emottager, åtföljda af samtliga Riksrådens
afskedsansöknin-gar, på det Stauderna så mycket friare kunde gilla eller
förkasta deras grundsatser och uppsätta ett nytt Råd efter
sitt sinne. Det sednare förslaget förföll dock. Följden af
allt detta blef en artikel i Riksdagsbeslutet d. 11 Juni: "11.
Ständer hade hört rykten både om förökande af
konungamakten ocb Rådets myndighet; men det förra hade de funnit
vara ett ogrundadt tillniäle och af de förelagda handlingarne
bade de äfven funnit, att R. Råd med trogna och välmente
rådslag gått K. Maj:t tillhanda och dymedelst uppfyllt sin
und. pligt emot K. Maj:t och Riket samt den goda tillförsigt
Ständerna till dem draga."
Det högtidliga bifall, Rådet fått i Riksdagsbeslutet,
syntes afgörande. Det liknade en seger. Seende
regeringssättet och friheten räddade, ansåg T. nu intet vara alt mer
befara. Tiden borde utplåna misslynnet efter discussionerna.
Sjelf stod han dock i en ny Terld. Hofvet återtog sin
skepnad. T. var der nu mera främmande. Flera vänner aflade
sina niasquer. T:s böjelse och måhända beräkning bödo
aflägsnande. Han sökte lugnet, för att ock erfara hvad
frånvaron, saknaden kunde uträtta. Under T:s milda yta låg en
dold spännkraft, som aldrig trycktes utan motstånd:
sjelf-känslan, grundad på goda afsigter, stärkt af stor framgång
och mycket bifall. Hofpartiet, slugt, stolt, högtsträfvande
hade dagligen tillfälle att låta känna sin öfvervigt, emot
hvilken for en loyal man, såsom T. alltid framstår, inga
andra medel gåfvos än tålamod eller aflägsnande. Man borde
ha varit allt hvad T. vid hofvet var för att med något hopp
försöka det sednare. Det misslyckades.
I Juni 1732 reste han till Leckö. Tid efter annan
erhöllos förlängningar af tjensledigheten, så att ban först i
Sept. 175*5 åter tillträdde sina befattningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
