Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
243
sam inom kyrkan dertill mäktig, uppehöll läran om Christi
gudom, emot det förhatligaste, farligaste och skadligaste af
alla kätterier, Arianismen; sä uppehöll T. i sin tid, ensam
dertill mäktig och utkorad, vittnesbördet om gudaktigheten
och den lefvande tron inom värt land och i Norden, och
hans vittnesbörd genljöd öfver hafvet genom bela
Luther-dömet, så att om honom än i dag från hans dagar läses mer
på Tyska, än på Svenska. Gud förekade på denna tid med
alla sina högst utkorade inom protestantismen att bryta den
förtorkade, stenhårda, andelösa och hjertlösa, förmenta
or-thodoxiens och falska renlärighetens usurperade välde, som
inträngt i kyrkan och dels uppehöll, dels förvillade Hana
eget hus och husfolk. T. var ibland andra ett utkoradt
Guds redskap för denna heliga angelägenhet. Han är icke
ensam den, som Guds Ande förde på så brant stig. Andra
hade fore honom måst beträda än brantare. Man erinre sig
propbeten Laurentii Ullstadii, man frestas att säga,
vidunderliga prostitution i Aho Domkyrka, under påstående
gudstjenst; man ihågkomme Johan Georg Gichtels, Christian
Hoburgs och så mänga andras underbara öden. Vi måste
låta oss nöja med de utomordentligheter, hvartill Gud i
desperata tider förer sina utvalda tjenare. Hvad måste icke
Israëls propheter ofta underkasta sig! Hvad måste icke ske
med templet i Jerusalem, för afguilisk och falsk gudstjenst
deri, ehuru detta tempel visst icke var mindre heligt, än
våra kyrkor! Cbristus kallade det ju sin Faders hus,
som de vinningslystne, måhända för sista, men icke första
gången gjort till en röfvarkula. Det heter derföre här,
såsom ofta nog: Observandum — et cum veneratione, —
non imitandum.
Det var en ung prestman, en arm magister och ringa
pastors-adjunct, som hade vågat detta emot kyrkans fäder,
äldste och sina förmän, inför ett under frihetstiden
makt-egande Riksstånd, nu försainladt till riksdag i hufvudstaden
och regeringens säte: hvart ville sådant taga hus? "Vår
Tollstadius", säger ofta hans biograph i mening af persona
quæstionis; vi säge ock vår, nemligen af Gud oss gifna,
vårt Svenska Zions krona och berömmelse efter
reformationen, såsom Ansgarius, Sigfrid, Nicolaus, Brynolphus,
Tliordo m. fl. fore den, och såsom Johan Arndt för det
protestantiska Tyskland; —, Tollstadius, vår föresyn i lära
och lefverne, blef nu uppkallad för Stockholms Consistorium
till redogörelse och ansvar. Han hade föresett det och var
derpå beredd. I ödmjuk och lugn frimodighet inställde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
