- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 18. Tannström-Törnflycht /
254

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 t ’

Tollstadius, Erik.

sig för sin öfverhet, medvetande af sin oskuld och renheleH
i sitt uppsåt. "Jag ger mig till spillo", sade han till sina
förtrogne, "allenast att Gud måtte bli ärad." "Den mig
bekänner för menniskorsäger Jesus, ’’honom skall jag
bekänna — vidkännas — för min Himmelske Fader och Hans
Englar."

Det går vanligen skonligt nog af i nådens ungdom, till
dess Gud hunnit gifva sina utkorade ålder nog, vishet och
makt alt uthärda och med fullmogen värdighet ocb säker
hållning skicka sig i striden. Fienden är ock gammal och
dumslug, öfvermodig ocb dock feg. När han mött ett
motstånd, som ban befarar sig mäktigt, gömmer han sig tills
vidare oeb samlar sin kraft. — Samma preslerskap, som vid
Jesu tolf år hörde hans förstånd och förskräcktes öfver hans
svar, hvilket omisskänneligen antyder någon art och icke så
ringa grad af högaktning, var äfven detsamma, som sedan,
när de sågo Hans makt öfver folket, föllo i den bittraste
afund och korsfäste Honoin. Så svårt bade det, efter
Za-charias’s mord mellan templet och altaret, vauslagtats pà
tjuguett och ett halft år. Förderfvet går fort,
förbättringen långsamt.

Gud bistod sin tjenare, som så trofast offrat sin heder
i verlden och utsatt sitt lif för bekännelsen af Hans sanning.
Sedan man en tid plågat honom med förhör och
skriftvex-lingar, måste man lemna honom i fred. Han vädjade till
Ständerna, hos hvilka saken blef liggande oafgjord. "De
andra Riksstånden", säger biograpben, "begynte få öppna
ögon och se, att presternas makt och myndighet i
religions-saker var alltför stor, bclst presterna a 11 e n a ransakade och
dömde i Religionsmål, hvarföre ock denna makt sedermera
år 1731 blef dem betagen." Så fanns rådligt och godt för
100 år sedan och finnes väl så än, dock måhända med
tillägg, att bland domspersonalen aldrig borde saknas en
kunnig Theolog, prest eller icke prest. 3Ien, i förbigående:
månne i de dyra samvetsmål, som angå kyrkan, Riksens
Ständer, som de nu väljas och äro sjelfskrifne, tillkommer
competens? Afgörandet om en Psalmboks, en Handboks,
en Läroboks, en Bibelöversättnings, en Evangeliihoks, en
Kyrkolags värdighet att blifva antagen eller icke, fordrar
visserligen val af andra ombud än för verldsliga
ären-der: det fordrar elt möte af fromma och kunniga prester
och lekmän, hvilka icke ultråkade af verldsligt gräl eller
furtyngda af verldsliga etikett-måltider, men under fasta och
böner i troget samråd inför Gud och sig emellan bepröfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:30:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/18/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free