Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 t ’ Tollstadius, Erik.
i stort, som var emot Christum på Golgatha. Har gällde
våga, begagna tillfället och försöka sin lycka. Tollstadius
hade knapt uppträdt och begynt sin predikan, förrän ban med
mansstark arm rycktes trenne gånger i prestkappan, som
pä denna tid tålde bättre att taga i, än i våra dagar. Det
var församlingens ärade klockare, som på detta sätt förstod
att tjena, om icke sin kände, dock sin okände Herre, och
ville lägga sin trohet i dagen, för den belöning ban eger
att gifva. Den erfarne vet, att en sndan obetydlighet i all
sin löjlighet icke är en så liten försökelse för en ung och
from prestman vid uttalet af en memorerad predikan. Man
consterneras, det svartnar för ögonen och allt hvad man än
så väl öfverlänkt och förberedt kan för stunden vara
minnet och sinnet betaget. Den verldsligt sinnade predikanten
har sällan någon fara, äfven om sådant kunde hända honom:
för fromheten och en sanningens vän är faran ofta så stor,
att det gäller lif, ära och välfärd. Det är en himmelsvid
skillnad emellan att beträda predikstolen i sitt eget namn
och att beträda den i Guds namn. 1 förra fallet har man
verlden och afgrunden för sig och med sig, om man
annars har någon skicklighet; i sednare fallet bar man dem
emot sig. "Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader vet
att jag icke ljuger", säger Paulus. Derföre är äfven bär, i
detta skenbara lappri, ett högre bistånd af nöden för ett
Guds redskap. Det var ock icke mindre än Gud och
Hans heliga Englar, som osedde, denna gång frälste
Tollstadius från uppenbar vanära och Guds sak med honom från
offentligt hån. Hans mod föll icke, utan tillväxte; men till
bevis af sakens allvarliga beskaffenhet må nämnas, att den
mångbepröfvade mannen ofta för sina vänner och förtrogna
intill sena åldren omtalade denna försökelse, med
innerligaste tacksägelse till Gud för sin räddning.
Denna predikan blef tryckt. Der är just icke mycket alt
hemta för vara dagar, mer än det myckna, att det är T. i sin
ungdom. En vändning i talet förekommer der, som är högt
förtjent att taga vara på för de predikanter, som svurit
sanningens fana. Sedan talaren, — hvilket säkert var förtjent
ocb dessutom en loflig hjertats utgjutelse af hans enskilda
tacksamhet, — ordat länge nog till den aflidnes beröm om
hans dygder och välgörenhet, hvarvid farhågan för
inträdandet i Guds dom med saligprisandet öfver de dödas grafvar
lägger sig emot hans rena, gudfruktiga samvete, afbryter
han tvärt med detta heliga och lyckliga infall: "Detta är
sagdt i kärleken, som tror allt och hoppas allt." En rätlsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
