Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’ Tollstadius, Erik.
lärare, som Tollstadius var dio, så vill jag bli din lärjunge."
"Nej! gå till Jesum", utropade han, "så sade alltid
Tollstadius." Den tredje var ingen mindre, än sal. Doctor
Blomberg, Kyrkoherde å Yermdön vid Stockholm. Af en
händelse hade jag i en väns sällskap blifvit föranledd att
uppvakta honom i hans hus och blef qvarbjuden till middagen.
Det var d. 1 Maj 1820, hans sista Maj, den dag af året
då han vanligen såg sina närmaste umgängesvänner i sitt hus
och nu, i förkänsla om sin förestående bortgång, böd dem
sitt farväl. Allt högt, rikt och bildadt i hans församling
hade kommit till hans bord, för hvilket han bad med egen
ljudelig röst före och efter måltiden och sjöng i gammal
helig landssed med darrande stämma sitt Pris vare dig, o
Gud! Den kunnige, bereste, verldserfarne och fromme
själasörjaren tog sig efter måltiden anledning till ett samtal
i enrum med den unge prestmannen. Det var knapt begynt
förr än talet vände sig till patrinrchen i Jakob, på hvars
knä han mer än en gång sutit, som barn, och hört
himmelska ord. Tollstadius var mycket barnkär, belt visst med
urskiljning. Så äro alla Jesu vänner af ålder i nåden. "Han
var en Guds prest", sade jag; "man skyller ock honom för
mystik." "Ja", svarade den gamle, "men han var man att
förklara sin mystik, han. — Att vara hos honom, det var
såsom att vara hos Jesum. Man tyckte sig vara ett bland
de barn, som af Honom upptogos och välsignades, när Han
vandrade omkring i Judæen. Man kan ej beskrifva det,
man kan ej tala derom. Det är nåden, det är Guds nåd,
det är Jesus." — Huru rördes jag icke, då jag snart derpå
läste om en så god mans borgång!
När Tollstadius såg folkets hunger efter Guds ord,
uppflammade hans för Gud och nästan brinnande hjerta och
kunde icke gifva sig ro. Det blef honom icke nog att
predika alla söndagar och högtider: han höll dessutom några
dagar i veckan läro- och bönestunder i sitt hus. För de
enfaldige förklarade ban Luthers lilla cateches, med de mera
försigkomne läste och tolkade han Skriften. Med busfdr-,
hören var han utomordentligt flitig, genomgick församlingen
efter ordningen, med de rike, som med de fattige. Det
var ännu möjligt för en nitisk själasörjare på denna tid.
Kyrkans lagar voro icke då ännu sjunkna i det förakt, som
nu, :i hufvudstaden och de flesta andra städer; icke heller
jagade man så allmänt och häftigt, som nu, att uttaga sin
del medan man här lefver. Fromma och ofromma i
allmänhet trodde enfaldigt, att salighet i någon mening skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
