Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
’269
sona sin synd genom sitt lif, än ban kan göra genom sin död.
Derföre lät Gud David lefva, ty hans ånger hade detta djup.
Den förorättade aflidnes fördel fordrar ock att han får lefva, ty
han lefver, som botfärdig, bedjande och trogen för den han
förfördelat och betalar hvad af honom betalas kan af sin skuld
genom nåden, i hvilken han dör alla dagar med Christo för den,
hvars lif han förkortat. Ger Gud icke den brottslige detta
djup af botfärdighet och erkänsla, så måste han dö, ty ban
kan endast lära att veta hvad ban gjort derigenom, att han sjelf
lider detsamma. Man torde fråga: Huru skall man igenkänna
en sådan botfärdighet? Alla känna igen den, när den är
sann, af Gud gifven. Den rör alla menniskohjertan till
deltagande genom sin uppriktighet. Att i detta fall taga hans lif,
det är att betaga Christum en tjenare för tiden. Han som
lidit döden för alla är ock Herre öfver lif och död. Han
är Herre öfver Sabbathen, med hänsigt till det tredje budet;
skulle ban ej vara det med hänsigt till det femte? Vi tro
alt den botfärdigbet, Han gifvit brottslingen, är ett tecken
dertill, att Mose lag här, efter Christi högre rätt, bör för
tillfället suspenderas, och att en christelig Öfverhet är
skyldig att så förstå denna vink. Här återstår blott ännu en
fordran: det gifna onda exemplet skall förlora sin kraft;
hvilket sker derigenom, att brottslingens botfärdighet gifves
offentlighet. Sålunda låter sig begripas, huru Nya
Testamentets lag kan med friheten genom Anden införas i Staten,
utan all fara för allmänna säkerheten och med dess högre
befästande genom sanningen af tron på Christum. Denna
tro blottställer ingens lif och säkerhet, utan bevarar dem
genom det högsta af allt beskydd, menniskokärlekens.
"Den som i bättring och tro går Christum till mötes,
han förklarar afgrunden krig", säger en helig författare.
Hvad då han, som icke allenast sjelf i hvar andedrägt af
lifvet hyllar Gud och sin Frälsare, utan äfven förer
tusentals andra med sig? Han förklarar krig både mot verlden
och afgrunden. När skall verlden lära att erkänna sin
Frälsare? När skall hon upphöra att förråda sig sjelf i Honom
och Hans tjenare? — Fienden märkte snart, att han här
icke hade en motståndare af vanligt slag emot sig, utan
Christus sjelf i en apostolisk ande. Han begynte derföre
sin vanliga lek i sä stor skala han förmådde, men
crescendo, från mindre till mer och slutligen det mesta, som af
Gnd och Allmakten tilläts. De alldagliga smädelser, som
alla fromma måste uppbära, så snart de väga att ge någon
offentlighet åt sin öfvertygelse, utöstes oförsynt. Holmfolk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
