Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’ Tollstadius, Erik.
b el ig a, pie]t is t er voro i de afvoges sinne och mening
skamnamn, såsom Judarnas konung i Pilati mening på
Christi kors, men äretitlar inför Gud. Så skulle dessa
förmente svärmare, hränmärkte med det allmänna föraktets
tyngd, bli oskadliga och utrotas; men ju mer man
skymfade, dess mer tillväxte de trogna i antal och frimodighet.
Hvar helgedag bar med den förföljdes predikan offentligt
vittnesbörd om obefogenbeten af dessa ärekränkande
tillmälen, och allt hvad mäktigt var af sundt vett och omdöme
uppväcktes till rättvis harm och gingo öfver på den
oförrättades, om icke alltid och allestädes på de sä hårdt
bedömdas sida; ty att Guds tjenare ofta fick lida för de
frommas svaghet, välmening och ovisbet, följer af sig sjelf och
inträffar alltid. Man får här, med liten ändring, tillämpa
det bekanta ordet af en i annan rigtning vis man: "Gud
hjelpe oss med våra vänner; mot våra fiender har Han satt
oss pä redig fot!"
I första åren af Tollstadii embetstid i Skeppsholms
församling besökte ban stundom fromma bekantas
sammankomster för gemensam uppbyggelse och öfning i gudaktighet.
Genom underrättelse från hans närmaste väns vänner bar
blifvit oss kändt, att han bibehållit denna sed, säkerligen
med vis urskiljning och urval till de personer, som han
kunde med Guds välbehag inlåta i sitt förtroligare umgänge.
Onsdags eftermiddag var, åtminstone i hans senare ålder,
dertill ordentligen bestämd, enär ej hans embetspligter
förhindrade. Utom det inre vittne, som talade för denna
heliga sed i hans själ, och fördelen af värdiga trosbröders
umgänge, hade han Jesu eget ord och löfte: "Hvar två
eller tre äro församlade i mitt namn, der är jag midt ibland
eder." Så bygdes den yttre kyrkan af begynnelsen, så
förmanar Paulus i i Thess. o: 11, i Hebr. 10: m. fl., så var
allmän sed i bela första Christenheten, hvarifrån ock vår
offentliga gudstjenst härstammar och den makt härflöt, som
småningom, med bekännelse och martyrers blod, bröt
hedendomen och införde christendomens tro och sed i verlden.
1 Tollstadii sinne voro dessa sammankomster heliga, både i
uppsåt och handling, utan all liknelse till separatism och
sact. De voro ock ett behof och belt visst i Guds råd och
välbehag med honom personligen, för att stödja och stärka
honom vid alla de förföljelser och trakasserier, ban för
sanningens bekännelse måste fortfarande uthärda. För denna
sed, som skulle vara en förbrytelse, anklagades han
fisca-liter år 1726 inför stadens Norra Kämnersrätt och pliktfäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
