Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
’269
förslaget, hade stora lärda meriter och starka
recommenda-tioner, så mycket mer, som de voro osökta, och var 14 Sr
äldre. Allt detta brydde Kon. Fredrik. Han kunde icke
förmå sig att nämna någondera, och icke Båld, så framt
icke T. frivilligt afgick, hvarom framställning till honom
gjordes. Hans svar blef: "Att ban nu en gång lemnat
saken åt Guds visa försyn och styrelse, så att ban icke
vågade vidröra den med någon sin vilje, hvarken med eller
mot, utan öfverlät den undergifven åt Gud och Konungen.
Han vore nöjd om han ock blefve skickad till Lappland och
Amerika." — Fredrik beslöt nu att låta lotten afgöra: den
föll på T. och så blef ban Pastor i St. Jakob, hans andra
och sista, osökta befordran, från hvilken ban, tolf år
derefter, nedsteg i grafven.
Förföljelserna under lagens täckemantel hade nu
upphört, men från umgängeslifvet och sammanlefnaden fortforo
de, så att de ock stundom och ganska ofta hotade hans lif.
Himmel och afgrund stridde för och mot honom. Man kan
med sanning inför Gud säga, att ban, lik en Konung,
vandrade på Stockholms gator med lifvakt. Ett par bevis häraf
må nämnas. I dens ungdom, som tecknar detta, satt en
Guds man tyst och djupt insänkt i bön. Oförmodadt
utbrast han i dessa ord till en närvarande vän: "Kan Du
umbära två Riksdaler på en tid." "Ja"! Summan framtogs och
öfverlemnades. Han gick ut. Vännen, som anade något
heligt ärende, sände sin tjenare efter honom för att tillse
hvar ban ingick; denne återkom och berättade: der och
der å Ladugårdslandet. Dagen derpå uppsökte vännen den
fattiges koja, och frågade, "om icke någon man, så och så
klädd, hade förliden gårdag gjort besök?" "Jo", blef svaret
af en åldrig, vördnadsvärd och arm qvinna. "Det var en
himmelsk menniska: ban gaf mig heliga ord och två Rdr,
då ban gick. På galan såg jag två Guds Englar följa
honom, en pä hvar sida. Sådant har jag aldrig sett sedan sal.
Kyrkoh. Tollstadii tid. Han gick alltid i sådant sällskap."
Vetande eller ovetande? Troligast det sednare, åtminstone
vanligast. Denna sägen är kommen omedelbart och utan
omvägar från ett broderskap, hvarest pröfvogåfvan fanns i
lika hög grad, som sanningskärleken, oeh hvarest en
osanning, ja, endast ett misstag i sådana ting skulle hafva bränt
på samvetet, såsom en afgrundens straffeld. Gudsfruktan,
jungfrulig kyskhet och ödmjukhet sakna mindre detta dyra
umgänge, Un man nu för tiden tror. — T. gick en gång på
gatan och såg tillbaka, som man säger, af en händelse, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
