Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’
Tollstadius, Erik.
nu säkert af en högre styrelse. En man arbetade att närma
sig honom för att stöta en blottad knif i hans rygg. T.
vände sig om och gick emot honom. Ilan släppte knifven i
gatan af förskräckelse. "Jag är köpt att mörda Herr
Kyrkoherden, men jag har ej förmält komma närmare, än pä åtta
steg." Han ville säga dens namn, som betalt honom, men
T. tillslöt hans mun, tog honom hem med sig, födde
honom till tron och fick i honom en vän. SS regerar Gud
midt ibland sina fiender; så måste äfven dessa tjena honom
att vinna själar till Christum. En annan gång åkte ban med
hjuldon på Skeppsholms bro, då hästen af någon anledning
skenade. Man försökte i vakten förgäfves att hejda honom.
Farten bar till en stenig plats, hvarest både bäst, åkdon
och den åkande icke kunnat undkomma att krossas. Allt
syntes förloradt och vakten såg med förfäran det öde, som
förestod, då en man, klädd som matros, med ljungeldens
hastighet störtar ned öfver berget, kastar sig mot hästen
och stillar honom. T. skulle visa sin erkänsla med en
hedersam gåfva, men då han räckte ut sin hand, var hans
räddare försvunnen. Hvarifrån kom ban, hvart försvann ban?
Intet ställe fanns, bakom hvilket han kunde dölja sig. Det
är bekant, alt Herrens Englar äro snabbare, än
mennisko-tanken, hvarföre ock Israel i tiden kallade dem ljungeldar,
Séraphita.
Vi ege tolf tryckta predikningar efter T., af hvilka
blott en lär vara skrifven af honom, den ban hållit inför K.
Fredrik på Andra Sönd. i Fastan år 1740. De öfriga anses
vara upptecknade af fromma, läraktiga åhörare. Vi ege ock
i tryck anteckningar på ett par ark af hans husförhör. De
förra äro numera inga mönster i anseende till stilen.
Meningarne äro långn, dock klara och lättfattliga:
propositionerna uttänjda »ch uppdelade. Hvad nu anses vara
vältalighet, skulle ej varit behagligt på den tiden i andliga
stilen. Man älskade saken naken, och ansåg prydligheten
profan. Egentlig vitterhet fanns icke keller ännu i landet.
Frit Nordenflycht och Gyllenborg hade ej ännu grundlagt
språkets rening och förädling. I anseende till idéen och
det sakrika innehållet äro deremot dessa predikningar
mästerstycken. Man måste förundra sig öfver den rikedom af
lefvande sanningar han förmår uttala, inslängd inom den
trånga kretsen af den tidens döda och stenhårda orthodoxi.
Gudsfruktan, tro, ödmjukhet, kärleksrikhet lefver och
andas der i helig enfald. En apostel har ingen annan
rättfärdighet, ingen annan salighet, än den han uttalar, och det spä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
