Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troil, Uno von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sr,o
Troil, Uno von.
framställa egna och andras önskningsmål rörande bibelöfvet*’
sättning och nya församlingsböcker, eller de gamlas
moderniserande. För hvad han i dessa delar sjelf vidgjort fick
ban i sin præsidiistol mottaga en rikedom af tacksägelser.
År 1786 d. 20 Sept. hade han blifvit ledamot i
Bibel-com-missionen, ocb "kan anses à embetes vägnar der hafva
inträdt", enligt A. E. Knös’ omdöme. Hvad han deri uträttat
är oss icke bekant. Lindblom i sitt svar a Gleri vägnar på
Erkebiskopens afskedstal yttrar blott att Glerus i Hr
Erkebiskopen "igenkände med högaktning Ordföranden i den
com-mission, som lemnat oss en öfversättning af den hel. Skrift,
värdig tidens upplysning, ocht kanske öfver jemförelsen med
alla andra Bibelöfversättningar i Christenheten." Om detta
omdöme torde kunna sägas, att "det hedrar mannens hjerta",
men ingalunda hans insigt i de ämnen ban tog sig för att
bedömma. Förbättring i svenska kyrkosångerna hade länge
utgjort ett föremål för Erkebiskopens liksom bela
församlingens önskan. Huru långt hans deltagande sträckt sig
utöfver blotta önskan är icke närmare kändt. Lindblom trodde
sig känna det. Då Erkebiskopen nämnt med heder de herrar
och män, som arbetat på en ny profpsalmbok, yttrade
Linköpingsbiskopen, att "han saknade dens namn, hvilken han
trodde svenska församlingen hufvudsakligast af alla hafva
att tacka för det nöje den kände och den nytta den lofvade
sig af detta så vida komna vackra arbete" — nemligen Hr
Erkebiskopens eget namn. Hela det församlade Glerus
instämde pligtskyldigast. Dahl uppgifver T. såsom Insändaren
af de 100 ducaterna till Sv. Akademien, för att som pris
utdelas till dem, som lyckats i psalmer öfver vissa uppgifna
ämnen, hvilka pris äfven utföllo. Föröfrigt tror samme
författare sig veta, att T. 5 à 4 gånger omskrifvit psalmboken
med de tillägg och "förbättringar", som tid efter annan från
flera håll inkommit. Han hade dervid gjort den erfarenhet
att de verser vanligen voro de bästa, som lemnats orörda
af Insändarnes mästrande händer. Detta torde bevisa att
T. ej saknade all förmåga att bedömma poetiska producter,
ehuru han saknade förmågan att sjelf producera något i den
vägen. Det hade alltmer blifvit hans öfvertygelse, hvad
Plato svarade då ban börde om någon som sjelfsvåldigt
ändrat en af de heliga sångerna: periclitatur respublica —
in-cipiat ab hymnis licentia, finiet a gacramentis. (Det inses
lätt hvarför vi ej citera på Platos eget språk). Han röjer
ock en sådan öfvertygelse i sina jubelfesttal. Ett och annat
utdrag ur dessa må här meddelas, tjenande tillika såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
