Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troil, Uno von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T n o i l , Uuo von.
555
prof på hans stil. "Det är icke att nu stadga nSgot om
läran, som Honungen nådigst behagat oss sammankalla. Den
har sin grund, lika osvikelig som sann. Det är icke att
afgöra de stridigheter, som deröfver möjligen kunna uppkastas.
Erfarenheten har styrkt att sådant sällan har medfört den
åsyftade verkan. Ordatvister hafva uppstått." De ha föga
uträttat. "Deremot då upplysningen obehindradt får verka,
kunna väl irrbloss stundom förvilla, men den gudomliga
sanningen tränger sig dock fram; framträder i sin enkelhet och
klarhet, framträder och segrar." Förut säger han:
"Fanatismens fackla är släckt, och då på dessa 100 åren
vetenskaperna visserligen vunnit mycket ljus, hafva Religionens
heliga sanningar, isynnerhet genom en sundare bibeltolkning,
vunnit ny styrka emot sjelf klokheten och skämtet; och då
Religionens fiender, under en ny och mera förförande drägt,
ånyo framträdt med de förste seklernes motsatser, hafva
hennes försvarare med fördubblad nit, fördubblad styrka,
stadgat dess sanning, dess ädelhet och dess värde. Den
dyra försoningsläran har med flere andre sanningar haft och
har, så länge verlden står, att vänta det ödet att bestridas
och slutligen att segra. Den i naturen grundade frihet
att tänka öfver hvad ämne som belst, kan ingen förnekas,
ännu mindre med maktspråk förbjudas. — Om då det
menskliga snillet, stundom villadt af fördomar, stundom af
lättsinnighet och egenkärlek förledt, för någon tid bortblandar
det sanna och det rätta; sanningen, denna gudomliga
sanning, skall dock genom dessa moln framtränga sina strålar
och sedan med dess kraftigare skäl styrkas." Hvad han vid
denna fest yttrar om det tilltagande sedeförderfvet,
befor-dradt genom krogar och lättsinniga tidningsartiklar, är ofta
"Cato värdigt." Han talade ock med kraft mot den
öfverhandtagande otuktslasten, äfvensom i sammanhang dermed
mot Kongl. Förordn, d. 17 Oct. 1778, angifvande att det
onda, som denna Förordning åsyftat att förekomma, snarare
frodats i dess skygd, i det barnamord år från år blefvo allt
talrikare. Men då utrymmet förbjuder oss att vidare anföra
hans ord om dessa ämnen, enkannerligen om den tilltagande
otukten och den aftagande kyrkotukten, återkomma vi till
församlingsböckerna, hvilkas granskning utgjorde festens
huf-vudföremäl. Till följe af dessa granskningar satte sig eller
sattes T., straxt efter Jubilæum, i spetsen för en comité,
af hvilkens ledamöter — J. Låstbom var en ibland dem! —
icke någon egde poesiens gåfva. "Förslag till kyrkosånger
för svenska församlingen, enligt Konungens nådiga befall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
