Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulstadius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Ulstafiius, Lars.
beta för sig sjelf i fängelset. Här fann ett ocb annat
understöd frän ^vänner i Finland ocb Stockholm väg till den
betryckte. Ar 1710 tillböds honom i kraft af Ulrika
Eleonoras amnestidecret befrielse frän lifstidsfängelset. Likväl,
då dèt ej erkändes att han lidit oskyldigt, föredrog ban att
qvarblifva i fångenskapen, hvilken dock lättades i så måtto
att han erhöll frihet alt in- och ulgå efter behag. Han dog
1752 med en frimodig bekännelse af den tro, för hvilken
ban lidit. Så vanhedrad ban dittills varit, erhöll han en
hederlig begrafning. Märkvärdigt nog var det isynnerhet
studenter, som bekände sig för hans vänner, och af idel
studenter bars ban till grafven i Mariæ Magdalenas
kyrkogård på Södermalm, hvarjemte ock en ansenlig hop äfven
af s. k. bättre slöt sig till liktåget. En stor svårighet
uppstod att få någon af presterne att förrätta begrafningen,
enär hau af dem ansågs ha dött såsom en kättare.
Capel-lanen vid Sinedjegårdsbäktet måste ändtligen dertill. För
fullständigbetens skull må ock nämnas, alt äfven en utförlig
grafskrift i bunden stil uppställdes, Classicum belli sacri
kallad, deri U. lifligt skildras såsom en martyr för sanningen.
Vi hafva således i korta drag genomgått ett det
besynnerligaste lefnadslopp, om hvilket utförligare kan läsas i de
nedanför angifna källorna. Från ett totalomdöme om den man,
som på sin tid väckte ett stort uppseende och hvilkens minne
fördenskull här fått ett rum, at hålla vi oss, öfvertygade,
att biograpkcn i en samling af lefnadsteckningar, som denna,
bar mindre alt döma än att referera. Huru vådligt det är
att öfverskrida en nödig varsamhets fordringar, särdeles vid
bedömandet af personer, som mera tillhöra kyrkohistoriens
område, bevisar bäst G. Arnold, hvilken, då han skref sin
"opartiska" kättarhistoria, just gjort sig skyldig till den
största partiskhet. Ilos honom framställes äfven U:ii minne
lika mycket i ljus, som det hos andra med olika åsigter
finnes beskuggadt.
Vi tillägga några uppgifter om Ulhegius och Scbæfer,
såsom de tvenne hufvudpersoner, hvilka jemte Ulstadius
framstå i den religionsstrid, den sistnämnde vållade. Huru de
förstnämnde återkallade och benådades, är ofvanför vidrördt.
De ålades dock att undergå kyrkoplikt, hvilket ock Ulheg.
underkastade sig. Denne lade sig derefter på geometrien,
blef Landtmätare, gifte sig och satte sig ned i Stockholm,
"på det ban kunde gå Ulstadius i dess fängelse med någon
hjelp tillhanda." Ar 1700 ångrade ban sitt affall ocb
återtog sina med Ulstadius gemensamma meningar. Sina sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
