Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulstadius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ui. stadius, Lars.
83
haf om midsommaren", sà borde ban blott bortvisas till
någon aflägsen fästning. Hofrätten hemställde i Sept. 1600
sitt betänkande till H. K. Msj:ts höga skärskådande. Inom
en månad kom K. Maj:ts svarobref till Consistorium. Det
innehöll detsamma som ett betankande af Biskop Gezelius,
att "de vilsefarande" skulle till en början undervisas och
förmanas, med det tillägg, att offentliga förböner skulle för
dem hållas i församlingen. Dà detta verkställdes visade sig
U. val fogligare än de andre, men kunde likväl ej förmås
att afstå frän sina satser. Den ofvannämnde Olof Ulhegius,
en student, och Magister Peter Schæfer, som voro Ulstadii
ifrigaste vänner, ansågos för de farligaste och borde, enligt
sjelfva Gezelii förmenande, "hållas fast på någon aflägsen
fästning, hvar på sin ort." Förloppet af förhöret
inbcrät-tades till 11. Mnj:t. Derpå kom befallning till Hofrätten,
att desse motsträfvige skulle lagligen anklagas och dömas.
Då Ulhegius och Schæfer detta sporde, återkallade de och
fingo nåd. Ulstadius dömdes i Dec. 1602 alt enligt lag ha
förverkat lifvet, men fälldes på ofvangifna grunder till
lifs-tidsfängclse med arbete.
Derpå blef ban om våren 1605 öfverförd till Stockholm
och insatt pä Smedjegården. Hans lidanden blefvo här öfver
all beskrifning svåra. Han hölls genom fàngvaktmästarens
obarmhertighet till arbete med de gröfsta missdådarne. Då
detta öfvergick bans krafter, räknades det honom till lättja,
och man försökte med prygel återställa den bristande
arbets-ifvern. Bland annat måste ban trampa en s. k. Tjufqvarn.
En dag nedföll ban dervid sanslös till jorden. Vaktmästaren
försökte väcka honom till sans på nyssnämnda sättet, och då
han bad om försköning från arbetet den dagen, beviljades det
under hårda ord och med den hotelse, alt om ban följande
dag ej arbetade utan "ställde sig sjuk", hade ban att vänta
sig dubbelt så mycket stryk som ban nu erhållit. U.
svarade: "du arma menniska lofvar alt i morgon qvälja mig
hårdare än i dag, och vet icke om du får upplefva
morgondagen" o. s. v. Följande morgonen befanns den grymme
tuktomästaren död — en händelse, som uppfyllde alla med
förskräckelse, hvilka togo kännedom om förloppet.
U. flyttades vidare till den s. k. Tjufsmedjan, der ban
måste arbeta några år. Sedermera anvisades ban en svåra
djup brann på Smedjegården att rensa. En gång störtade
vindspelet honom hals öfver hufvudet ned i brunnens djup,
men ban upptogs dock med lifvet. Omsider alldeles
utmattad och oduglig till svårare arbete tilläts honom att ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
