Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utter, Per Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Utter, Per Månsson.
ar "i ett nattstugu kammare", dit ingen annan än värdfolket
fick gå in. Här försågs han hemligen med mat och öfriga
förnödenheter. Men hos presten fanns en gammal piga,
som blifvit förlofvad med en smed. Hon föll på den
tanken, alt presten måtte ha stora rikedomar i det mystiska
rummet, hvarföre hon en Söndags f. m. öfvertalade smeden
att dyrka upp låset. Men U. lade då på en befintlig rigel,
så att försöket i alla fall misslyckades. Nu trodde pigan en
tjuf vara derinne, hvarföre hon mycket beställsamt angaf
detta för presten. Denne, som af U. snart förnam rätta
förhållandet, vidtog då en annan utväg för alt bättre dölja sin vän.
U. flyttades nu uti ett stort bokskåp i sacristian, der
presten lät uppsätta gardiner för fönstren. Hela dagarne
måste U. ligga stilla i skåpet; men om nätterna kunde han
tända eld på sin vaxstapel, som ban hade hos sig i skåpet,
och lät dörren blott litet stå öppen för att kunna se att
spatsera på golfvet. Efter tre à fyra års lefnad på detta
sätt inträffade, att klockaren hade främmande, som han om
natten följde bort, hvarvid han blef varse ett sken i
sacri-stian. Han gick sakta dit och tittade in samt fick se U.,
hvilken han straxt efter beskrifningen igenkände. Han lät
genast kronbetjeningen gripa honom, hvarpå ban sattes i ett
svårt och långvarigt häkte, under det ransakningen pågick.
Emellertid blef K. Carl rörd afslag; "och på sin sotsäng ville
han försona sig med dem, som ban trodde sig hafva
hand-tcrat nog hårdt, och böd då kalla inför sig de gamle grå,
emedan ban förglömt namnet. Den ene efter den andre
fördes då upp; men Konungen blef ond och sköt ifrån sig med
händerna, tills ändtligen U. fördes fram för honom, som
låg mållus. Konungen viste straxt med cn vänlig uppsyn
och mine att det var den rätte och klappade honom pä
hufvudet, hvaraf de omstående kunde sluta att ban fått
Konungens nåd; och blef så ställd på fri fot igen."
Dessa underrättelser äro hemtade ur D. Tilas’
"Sokne-Skrifvare" Del. I, förvarad på K. Bibliotheket. Der berättas
äfven, att U:s porträtt, som visade ett muntert och vackert
ansigte, förvarades på Hinseberg, och att Assessoren
Dahlmans enka hade lofvat skänka det till Riksarchivet.
Om U:s lefnadsförhållanden är för öfrigt kändt, att ban
haft under sin vård en del af rikets acter, sedan
Sekreteraren Rasmus Ludvigsson blifvit gammal och trött. Härmed
fortfor han till och med 1587 *).
*) En förteckning på dessa Handlingar finnes bland Gahms Ilandskr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
