Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Waulenuero, Göran.
men dertill flr nästan intet tillfälle. Ilela forsen anses for
en mil lång ocb dervid finnes ingen passande tillgänglig punkt
på stranden, som egnar sig för cn åskådares station. Att
under farten vara i båten, tjenar också föga, ty man får
egentligen alldeles icke sitki, utan måste rigtigt ligga nere
i båten, och så snart man höjer hufvudet, så skriker
styrmannen förfärligt. I de sydligare Lappmarkerne är landet
mindre långsluttande ocb mera couperadt, så alt sjöar och
alldeles ofarbara forssar bli mera omvexlande."
Andra Lapp ska Resan 1802 blef till en början
anställd på sista vinterföret öfver Kautokeino till Alten, och
på öppna hafvet till NordCap, vidare genom Tana till
Utsjoki och Rastekaisse samt genom Enare och Sodankylä;
således den vidsträcktaste af alla, men kanske mera utmärkt
af geographiskt än botaniskt interesse. "Under sträfvandet
uppför de långa elfvarne pä förra resan var W. ganska
missnöjd med den stora tidsförlusten, och beslutet blef då
fattadt att nästa gång resa på vinterföret öfver fjällen och
af-bida våren på norrska sidan under algologiserande ocb
li-chenologiserande. Detta är också den tiden då man
aldra-bäst åker med renar öfver fjällen i anseende till den goda
skareu och det redan beständiga dagsljuset. I fall solen om
dagen någon gång skulle skämma skaren, så återställes den
nästan alltid om natten, och något skadligt töväder, som
kan göra en farlig isskorpa, synes man om våren långt
mindre än på höstsidan hafva att befara; åtminstone har W.
aldrig sett tecken till sädaut. Dertill kommer att Lapparne
redan sist på vinterföret med sina renar äro på fjällen
liksom färdige att på sitt sätt skjutsa den resande. Under en
sådan vinterresa kan icke egentligen vara något särdeles
botaniskt att anmärka. På denna resa begagnades häst till
Muonioniska, hvarefter den jemförelsevis både mycket
dyrare och besvärligare samt farligare och långsammare
renskjutsen vidtog. Hvad man läser eller hörer om det snabba
åkandet med ren tillhör icke vanliga resor, utan gemenligen
inträffar verkliga motsatsen. Särdeles var nu detta i
högsta grad händelsen, då man i början blef som oftast stående
på hufvudet i den lösa snön bredvid den upphöjda vägeu
på Muonioelfven, utan förmåga att sjelf ensamt kunna
uppresa sig eller ens ropa om hjelp. Del är således högst
pinsamt och nedtryckande att erfara, huru man alltid under en
sådan färd blir till sitt lif beroende af en som det oftast
tyckes dålig Lappes bela miskuudsambet, hvilket icke kau
annat än öka dess anspråk på hans säkallade vin, som åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
