Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlenberg, Göran. 177
vid minsta öfvermätt straxt gör honom oskicklig att mera
kanna hjelpa, hvarom beständiga trassliga underhandlingar
måste företagas. Bättre ar det derföre att i det längsta söka
att muntra sin nödlijelpare med tobak, som dock
naturligtvis icke hjelper hälften sä mycket som det allsmäkiiga
brän-vinet, blott att man rätt kunde bruka det sednare. Sålänge
man är i skogen ser man aldrig i Lappmarken någon varg,
ty de lappska vargarne frukta så för skog och allt
öfverhängande eller ens öfverstående, att de bestå skarpa envig
med Lapparne för att få blifva qvar på sina fjällhöjder; men
när man kommer på öppna fjällfälten ser man icke sällan
större och mindre trupper af vargar, lockade tydligen af
den goda lukten och ljudet af knäppningarne i renarnes
fotleder. Då göra de resande allt möjligt larm med skrikande
och slående, hvilket ock är tillräckligt att aflägsna odjuren,
med styrkäpparne på renslädarne, så att man må berömma
de lappska vargarnes foglighet i jemförelse med deras
fränder i det sydligare Europa. Under resan mot norden
tycktes väl lichenologiserandet på alla trädväggar ocb tak blifva
interessantare, ehuru husen blefvo allt. mera små ocb sjelfva
Kautakeino kyrka icke större än alt klockaren syntes
åtminstone stående på snön hinua öfver kyrktaket. Farten från
Kautokeino öfver fjällen till Allen vara verkligen den värsta,
der man ofta låg hvilande på jemna snön utan någon eld
men i sina dubbla reumuddar, af hvilka den ena tjente till
foder med håret inåt. Under hela farten beundrades
Dia-pensiæ lapponicæ *) tålighet mot kölden, der den stod
alldeles obetäckt. Näst densamma torde andra Ericaceæ komma.
*) Diapensia är en ganska underhår växt, hvars bestämmande till
naturliga förvandtskapen är ganska svår. Egentligen har den ingen
calyx, utan blott alldeles åtskiljda bracteæ, så lika med växtens blad,
att de icke kumla skiljas derifrån. Died denna såsom det synes
o-fullkomliga calyx måste dock blomman vara bättre skyddad for
kölden an med en efter vanligt begrepp fullkomligare, så vida som den
ofullkomligare från början kan göra flera hvarf omkring blomknoppen.
Corollan blir desto mera öfverdrifvet corolliflorisl;. Corolla är till
den ytterliga grad förent med stamina, att dessas lilameuter utgöra
alternerade smalare laciuier emellan de bredare, och anllier-rumineii
blifva alldeles åtskiljda sittande på margo af de iuterpetalinska fi la—
uientsflikarne oeli öppnande sig i öfre kanten parallelt med flikarne*
kant. Eröhuset är alltid på det tydligaste tricarpiskt, alldeles såsom
på Polemonium med centrala plaeenter, som nedhänga i
cnpselruni-men nästan såsom på I.eduin. Till följe af allt detta torde det blifva
häst placera Diapeiisian vid Polemoniaceæ såsom en egen Ordn, men
dock utgörande ett utskott med en sådan öfverdrifven corolliflorisk
beskaffenhet, som endast den för mycket ultranordiska lappska
fjällvegetationen kan framvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
