Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a ii l e n b e n o, Göran.
kännetecken, och det torde fä erkännas att växter kunna
pä höga utvattnade ställen förlora nugon ytterst liten
bra-ctcola, som de ega pà de alltid mera feta hafssträndcrna.
Återkommen till Utsjoki mästc han inpacka sin
Lichensam-ling (för att på vinterföret få den efter sig hemskickad, som
alldeles misslyckades, men af densamma blef dock större
delen uppbränd i eldsvådan i Upsala 1809, hvilken stora
olycka lärde honom att hädauefter göra transportablare
samlingar). Nu förestod den svåraste marchen genom Enare,
den fattigaste och magraste af alla Lappmarker, der folket
lefver af tallbark, väl icke såsom bröd, ty sådant är icke
lappskt, utan såsom välling, hvartill rimsorna hänga
allestädes i hålorna ocb sågo rätt hvita ocb vackra ut. Det är
nemligen blott safven eller säf-lagret, som aftages under
bästa saftiden med stor omsorg och som icke är sämre än
den skalade tallstrunt, som af Vermlands bergslags pojkar
ätes såsom en sorts läckerhet, kanske af en sorts instinct
mot maskar. Uti denna nödhjelpsvälling skall också
renmossa ingå, men blott till så ringa del att tallsafvens sötma
kan förtaga beskan ocb om allt kau kokas i renköttssoppa,
så anser sig Enarelappcn ganska väl trakterad, — men det
är i sanning en ytterligt lappsk traktering. Ilär gällda
således att väl proviantera, hvartill var godt tillfälle af det
ryska mjölet, som folket tillbytt sig för Queits eller
Helgeflundror, ortens största läckerhet, äfvensom i den herrliga
Tana-laxen, som anses för den bästa och fetaste i verlden,
troligen för samma eller dylika hafsmaskar, hvaraf hvalfisken
blir så väl född och som icke finnes i sydligare haf, der do
utbytas mot mera lysande eller phosphoriska, men osundare
arter. Denna efter omständigheterna goda proviantering
kunde dock ej räcka för bela resan och sedan blef man inskränkt
till torr sik utur Enares sjöar. Man var dock lycklig att
slippa ligga i tält, dels för tallskogens skull, dels för de
jemförelsevis goda timmcrkåtorna och sedan att få till
klöfje-djur Enare-renarna, hvilka äro ojemförligt de största och
starkaste som man känner. Med dessa utsigter gick resan
bra nog förbi Enare-kyrka, det enda timmerbus som syntes
i bela landet, till Ivalojoensa, det bästa stället som
träffades i socknen. Der bodde folket med sina får i nämnde
timmerhälor ocb lefde af fårmjölk ocb ofvannämnde
barkvälling. Provianteringen med torr sik blef så pass klen,
alt man inskränktes till en torr sik i målet innan man haun
Muttania, första riktiga med hus bebygda gärd af Sodankylä,
ocb hade kommit i verklig huugctsnöd om icke ödet beskärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
