Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Waiilbnceiio, Göran.
Lapparne. Alt hiir vilja företrädesvis till fjälls begagna de
onekligen starkare norrska transportmedlen genom hästar och
starkare norrskt folk, vore en stor missräkning, ty hästarne
passa illa vid de ofta förefallande vattenpassagerna pà högst
usla båtar äfvensom pä de smala och vindande gångstigarne,
der de emellan fjällbjörkarne gerna göra sig lediga från sina
högst besvärande större bördor, och norrska bondfolket sitter
bäst på hafvet med sitt hafsfiske. Hvad Lapparnes så
mycket utropade supighet och kärlek till bränvin angår, så
befinnes delta allt af liten betydenhet i den stora verkligheten,
ty Lappens rusighet är ganska bastigt förgående och synes
göra honom desto spänstigare att liksom dansa öfver isarne
och bergen. Detta får man bäst erfara på det snart
kommande Tulpajegna. Man inträder först i Torrfjorden, som
tydligen bar sitt namn deraf, att den vid hvarje ebb blir
alldeles torr eller bestående af en bvitaklig klapperstens
botten eller fjære, som lyser på långt håll och liksom med
sin färg förbereder på den snart kommande glacieren
Tulpajegna. Vid pass en mil från Torrfjärds-ändan mötes man
nemligen af det dessa fjällars ishaf, som kallas Tulpajegna
eller jemna glacieren, som nästan kan sägas stjäla sig pi
vandraren och äfven på ett eget sätt stjäla dess krafter, i
det att man i böljan icke märker annat än ett vanligt
snöfält eller frusen sjö; men denna blir högst tröttande, då
man först vid större uppmärksamhet finner den ändlösa jemna
ytan vara jemnt stigande liksom hade sjön genom en sådan
underjordisk rörelse, hvarom nutidens geologer så mycket
tala, förlorat sitt vattpass. Ett sådant jemnt och sä
tillsägande masqueradt stigande hela två svenska milen till
Riks-röset N. 241 är den nästan oöfvervinnerliga pröfningen för
alla norrska transportmedel, men för hvilken den
fjäderspänstige Lappen mindre skyggar tillbaka, ehuru han oftast
griper till sina snöskidor och sin triss-staf, hvilka bepröfvade
medel både vinter och sommar, samt både uppföre och
ned-före ansenligt lättar saken och besparar mången tung
lung-pust, i det att Lappen alldeles besparar sig nästan all
rörelse med fötterna ocb genom liksom lätta vinkar med
armarna kommer fort. Vid nämnde Riksrös inbjudes man
vänligen till det vackra på alla sidor af fjällgrönska omgifna
Virih-jaur, i hvilkas tata pilsnår man allestädes är i ett
o-värderligt skygd mot fjällblåslen från Sulitelmas redan
om-talta öfverglacieriska regioner. Vid Virihjaur intogs först
bufvudstationen Sirkaloukt, som är Sirkalapparnes
hufvud-stamhåll och deraf har sitt namn. Vidare forefogs derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
