Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W AIILENUEBG, Gürait.
ska jorden synes af naturen vara ett sådant undantag upponi
vanliga åtminstone amerikanska skogsgränsorna, att vi icke
kunna räkna på den säsom medgifvande utländska mönsters
användbarhet. Det är ju tydligt, att så mycket som
Golfströmmen fört vegetationen högre än himmelens sol velat,
så mycket måste andra latituders förhållanden vara rubbade
både till bättre och sämre, hvarvid de förra mindre tyckas
gagna än de seduare skada. — Synnerligast synes
förhållandet med ogräsen. Vi torde kunna urskilja icke mindre än
fem sorter: 1) ogräs i orörd jord: Melampyrum nemorosum,
Euphrasia oflicinalis; 2) ogräs i plöjd jord: Odontites rubra,
Rhinanthus; 3) ogräs uti igenlagd åkerjord: Anchusa; 4)
ogräs i gräfd jord: Lcontodon; fi) ogräs i rajolcrad jord:
(lacune i mscpt.). Det är förunderligt huru de två första
akta sig för att inkomma i botaniska trägården!"
I detta skick efterlemnade Prof. W. den botaniska
trägården, outtröttligen sysselsatt med dess vård och
uppbringande till större fullkomlighet, enligt de åsigter, hvilka vi
ofvanföre hafva sett honom uttala. Dessa delades icke till
fullo af andra kännare, t. ex. icke af den Berlinske
professorn Hornschub, som besökte Upsala och sedan i Fr. Ottos
och Dietrichs Allg. Garlenzeitung (Berlin) skref en uppsats
öfver berörde trägård, med åtskilliga anmärkningar, hvarpå
W. fann sig föranlåten att svara. Samme professor hade
åtagit sig att från Tyskland anskaffa en Trägårdsmästare,
som egentligen skulle upphjelpa växthusodlingen.
Uppdraget, medgifver W., fullgjordes ganska väl, då Hornschuh
till Upsala hitskickade Dan. Muller, hvars skicklighet ej
ifrågasattes, men som, i enlighet med den Berlinske
professorns åsigt, "framkom med den öfverdrifna sats, att
trägårdsmästarn borde vara trägårdens själ", hvilket åter på
det högsta bestreds af Upsala-professorn, som sjelf ville
vara denna själ. Den ena själen hyste den åsigten, att en
Universitets-trägård endast hade den akademiska
undervisningen, och egentligen "föreläsningarna" till ändamål; den
andra åter, "med en dragning åt Blumesteri", ville gerna
göra den till en praktträgård. Professorn ansåg
"envälds-andan för högst välgörande i cn botanisk trägård", hvaremot
Dan. Muller, som är en ganska bildad man, ville vara mera
än "professorns högra hand." Den häraf uppkomna
spänningen förbättrades icke deraf, alt "trägårdsinästarn" i Edv.
Ottos Blumenzeitung utvecklade sina egna åsigter i motsats
mot Præfecten, som derpå svarade i samma tidning (1850
sid. 148— IG2). Slutet pä tvisten var det, att Muller tog
III OCK. LEI. XIX. 15.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
