Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Georg d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
wallin, Georg d. ä.
Gud gifve det kunde ske rätt nu; rätt nu skall det skje7
svarade jagh och skickade straxt Laqaaien neder i kyrkan
efter klockaren, som dä gick kring med hafven i kyrkian,
han lade straxt från sig båfven och kom upp med det som
nödigt var till dyl. 14:0 Då gjorde jag ett kort och
enfaldigt Skriftesmål, men b. K. afhörde det medh största
de-votion, svarade uppenbarligen ocb bögt till alla frågor, sä
att alla, som vidh dörren oeb i Sahlen voro, det hörde.
Iiesynnerligen bekiände s. K. sigh vara en stor syndare för
Gudh och därpå gjorde sin syndabekiännelse, intet liggandes
fast krafterna voro svaga, utan stod upp på sina knä, fast
herr Hammarherren skulle hålla uti hans arm, emedan han
uppe stod ocb läste syndabekännelsen sjelf medh hög röst
ocb flytande tårar. Sedan d. h. Måltiden var öfvcrstådt och
jag läsit välsignelsen: Sade b. Konungen: jag tackar dig som
påminte migb alt detta. Jag är nu sä glad o. 8. v. 15:o
Såsom h. Konungen af ungdomen och sjelfva naturen var
böjder till kärlek för Herrans tjenare, och isynnerhet emot
sine egne Själasörjare, 6å må jag ock säga som Johannes
skrifver om Jesu kärlek: såsom Han älskade sina af
begynnelsen o. s. v. Så viste ock b. K. sin vabnliga kärlek emot
migh sin ringa tjenare på denna sin sidsta lefvernesdag. I
det högstsal. Honungen efter förrättad Nattvard ocb detta
samtal ulhräckle sina armar, tog ban mig om halsen och
ville böja mitt ansikte in till sin mun: men då jag af
vördnad för min Konung, medh tåårar bortvände mitt ansikte,
höjde h. Honungen initt hufvud neder och kyste mig upp i
hufvudet: Sägande desse orden: Gud välsigne tig och vare
tin stora lön, för tben tjenst tu mig i min tidh gjort hafver.
16:o Dä steg jag med tåårar ifrån sängen inemot XI och
ville igenkomma efter h. Konungens befallning emot aftonen
kl. IX. Men efter try timmars förlopp kom budb ifrån H.
M. Enkedrottningen och H. E. Gr. Gyldenstolpe att jag skulle
komma straxt upp till Honungen, som nu voore hel svag.
Straxt jag uppkom uträckte b. Honungen till mig sin band
och sade: det lutar ined mig närmare och närmare till
Döden: Sitt hos mig och läs Kon. Davids botpsalmer, det jag
gjorde oeh den ellofte betrachtclsen om god beredelse emot
döden. Men när det led till aftonen längre och svedan
förökades, kunde s. Honungen intet så gifva ackt uppå långa
uppläsna betrachtelser, och begärte jag då af H. M.
Drottningen att lägga bort böckerna så länge afsides och
framdraga munteligen de ljufvaste språk af Bihelen, som kunna
bättre nederstiga i Konungens hjerta och lättare i minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
